I det här inlägget ska jag berätta om Henry VIII's andra fru, Anne Boleyn. För er som missat början på denna lilla miniserie kan ni läsa min text om Henry VIII här och inlägget om hustru nummer ett, Catherine of Aragon, här. Så att man kan ha koll på vad som skedde innan Anne Boleyn tillträdde tronen som drottning av England.

 

 

Nå, nu till själva huvudpersonen. För ett tag sen hittade jag en omröstning online om vilken av Henrys 6 fruar man tyckte bäst om. Den person som hade flest röster var ingen mindre än vår Anne Boleyn. Jag vet inte varför just hon är favoriten, kanske för att hon porträtterats rätt mycket i filmer om Henry VIII. Kanske för att hon hade ett sådant inflytande i politiken. Kanske för att hon gick ett sådant tragiskt öde till mötes. Sånt här är svårt att sätta fingret på. Hon brukar ofta framstå i böcker och filmer som en ganska tuff och envis kvinna, som visste precis vad hon ville. Vi kan ta en närmare titt på vem hon var, så kan vi se om den bilden av henne stämmer. Let's go!

 

 

 

Anne Boleyn föddes ungefär år 1507 i Kent, England (exakt datum är ej fastslaget) som dotter till Thomas Boleyn, 1st Earl of Wiltshire och Lady Elizabeth Howard. Anne var högadlig, och skickades bland annat till det franska hovet för att bli hovdam åt den unga franska drottningen men också för att utbilda sig och lära sig fina manéer. Vissa menar att det var tack vare vistelsen i Frankrike som hon senare lyckades behålla Henrys intresse, då de franska hovdamerna ansågs experter på förförelse och lärde henne alla trick, men om sådant kan man endast spekulera. I vilket fall som helst fick hon en god utbildning i bland annat läsning, stavning, musik, dans, franska, ridning, historia, men även kortspel, sömnad och jakt, och hon var mycket omtyckt. Enligt många hade hon en naturlig dragningskraft och karisma som gjorde att man lätt tyckte om henne.

   

 

Hon hade en bror, George, och en äldre syster vid namn Mary. Dessa tre syskon skulle komma att på olika sätt komma i kontakt med Henry VIII och det engelska hovet. Systern Mary fångade kungens intresse först då han var på besök hos familjen Boleyn, och hon skickades till hovet under täckmanteln att hon skulle bli Catherine of Aragons hovdam, men i själva verket var det för att hon skulle kunna bli Henrys älskarinna, trots att Mary redan var gift.

    Anne hade blivit förlovad med sin kusin, James Butler, men äktenskapsplanerna gick i stöpet och Anne skickades till hovet för att delta i en dansuppvisning år 1522. Hon blev snabbt en favorit bland flera av hovmännen. Och som hon njöt av uppmärksamheten. Hon var kvick i konversation, livlig och elegant, bra på att underhålla de hon umgicks med och hade en fallenhet för sång och dans. Tiden vid hovet gjorde att hon kom i kontakt med en man vid namn Henry Percy som hon i hemlighet förlovade sig med, men då Percys far vägrade stödja förlovningen bröts förbindelsen och Anne skickades hem under en tid. Efter ett tag fick hon dock återvända till hovet och återgå till tjänsten som Catherine of Aragons hovdam.

 

 

Efter några år vid hovet, när Henrys intresse för systern Mary hade svalnat, blev Anne istället hans nya favorit.  Det var år 1525 som han öppet började uppvakta henne, men Anne höll huvudet kallt. Kanske var det hennes tidigare erfarenheter av förbindelser som inte lett till något (förlovningen med James Butler och senare Henry Percy) som gjorde att hon nu var mycket försiktig med att inte inleda någonting seriöst. Kanske var hennes kyla ett trick som hon fått lära sig av de franska hovdamerna, men troligtvis var det helt enkelt så att hon inte ville hamna i samma sits som hennes syster Mary, som fått två barn under förhållandet med Henry men sedan blivit utbytt. Hon åkte ofta hem till Hever Castle i Kent och vägrade bli Henrys älskarinna. Men Henry hade bestämt sig, och efter drygt ett år friade han till Anne. Han hade redan börjat inleda en skilsmässa med Catherine of Aragon och förväntade sig att den skulle gå fort, vilket gjorde att Anne tackade ja till frieriet. För vem tackar nej till att bli Englands Drottning?

 

 

Det tog dock längre tid än man hade trott. Åren gick men påven vägrade ge sitt godkännande till en annulering av äktenskapet med Catherine. Anne var själv protestant och drev på Henrys separation med katolska kyrkan, vilket hon fått både beröm och kritik för. Hon hade uppenbarligen stort inflytande över Henry, så mycket är säkert. Vissa menar att hon inte borde ha blandat sig in i politiken, medan andra tycker att det var bra att hon hjälpte till att skapa ett modernare England fritt från påvlig makt och korruption. Vart man än står, så är det tydligt att hon var aktiv i Henrys politik, vilket gjorde att hon fick en del fiender. Till exempel planerade Thomas Wolsey, som var ärkebiskop och den som Henry anförtrott att ordna annuleringen, att mörda Anne för att då bli av med hela annuleringsproblemet eller "The Kings Great Matter" som det kom att kallas. När Thomas Wolseys planer blev upptäckta fängslades han, men dog av sjukdom innan någon dom fastslagits. Om dessa lönnmordsplaner är sanna eller ej vet man inte, eftersom Anne och Wolsey var bittra fiender kan det hela ha varit ett sätt för Anne att se till att Henry skickade iväg Wolsey. Om så var fallet så lyckades hon.

 

 

År 1531, då Anne var drygt 24 år gammal, skickades drottning Catherine bort från hovet. Hon blev bannlyst och hennes rum överläts till Anne, som nu i allt annat än formell titel var drottning. Hon besatt makt och inflytande, etablerade goda kontakter med utländska ambassadörer och såg till att hennes familj fick olika fördelar, men hon var inte särskilt populär bland folket. De flesta var på den nu bannlysta drottningen Catherine of Aragons sida och kallade Anne för "the great whore". Hur som helst var kungen fast besluten att gifta sig med Anne, så en hemlig ceremoni ägde till slut rum den 25 Januari 1533. Det hade tagit åtta år, men nu var Anne Boleyn äntligen drottning av England, och hon kröntes den 1 Juni samma år, efter att ärkebiskop Cranmer godkänt äktenskapet som äkta och giltigt.

 

 

 

Anne blev krönt på magnifikast möjliga vis, möjligtvis då hon vid tiden för kröningen var synligt gravid och man ville förstärka legitimiteten av barnet, som man hoppades skulle bli en son. Det blev dock en dotter, som döptes Elizabeth. Denna lilla Elizabeth var inte vad man hoppats på, men hon skulle senare komma att bli en av Englands största monarker genom tiderna. Fast det visste man ju inte nu.

    Anne var rädd att hennes föregångare Catherines dotter Mary Tudor skulle utgöra ett hot mot henne, trots att hon blivit av med sin prinsess-titel och klassad som bastard, så Henry sände iväg Mary från hovet för att lugna Anne, som självklart kände en enorm press att föda en son. Hon började närma sig 30-årsåldern och visste att det skulle bli allt svårare att bli gravid ju längre tiden gick, och hon såg ju hur det hade gått med Catherine när hon inte lyckats få en son. Anne blev gravid igen och nu var det viktigare än nånsin att det blev en son.

 

Anne åtnjöt en mycket bättre uppvaktning än hennes föregångare, med runt 250 personliga tjänare och 60-talet hovdamer. Hon fick verkligen bästa tänkbara behandling, spenderade stora summor på juveler, klänningar, ridutrustning och lät renovera flera slott. Hennes motto var "The Most Happy", vilket hon förmodligen var till stor del vid den här tiden.

   Det började dock knaka i fogarna när Annes graviditet slutade i missfall år 1534, och Henry började diskutera i smyg om att möjligen skilja sig från Anne. Men paret blev sams och när Anne återigen blev gravid var Henry återigen nöjd och återigen förväntade man sig en son som skulle kunna ärva tronen. Men så blev inte fallet. Ännu ett missfall, och detta tog verkligen kål på Henrys tålamod. Han hade dessutom hittat en ny älskarinna, Jane Seymour, som gjorde att hans kärlek till Anne svalnade alltmer. När Anne höll på att återhämta sig från missfallet började Henry anklaga henne för att ha använt trolldom för att få honom att gifta sig med henne, och Jane Seymour fick flytta in i de kungliga kvarteren.

 

 

Det som dock fick Henry att på riktigt börja avsky Anne, var det faktum att kungens sekreterare Thomas Cromwell, en av Annes många fiender, började planera hur han skulle krossa Anne och därmed spred rykten om att hon skulle ha varit otrogen. De var politiska fiender och även det finns tvister kring huruvuda han var hjärnan vakom planen, så var han definitivt en av de som drev på anklagelserna mot Anne. Hur som helst behövde Henry "bevis" för att kunna göra sig av med Anne, som han tröttnat på och ville byta ut mot Jane Seymour, så man lät arrestera flera hovmän och tvingade dem att erkänna att de haft relationer med drottningen. Fem män erkände, antagligen under tortyr, och till sist lät man även fängsla Annes bror, George Boleyn, för att ha begått incest med Anne under två tillfällen. Både han och Anne blev förda till Towern i London för att invänta domen.

 

 

När Anne anlände till Towern den 2 Maj 1536 kollapsade hon och krävde sedan att få veta varför hon blivit arresterad, varpå hon skrev ett långt brev till Henry där hon bad om att få en rättvis rättegång. Under tiden i Towern skrev hon följande dikt (utdrag);

 

Farewell! my pleasures past);

welcum! my present payne.
I fele my tormentes so increse
that lyfe cannot remayne.
Toll on, the passinge-bell;
rong is my dolefull knell;
for the sound my dethe doth tell.
Death dothe drawe ny;
there is no remedie.

Sound my end dolefully

for now I dye.

 

 

Den 15 Maj skedde rättegången, där hon anklagades för incest, otrohet och förräderi. Trots att bevisen var bristfälliga så dömdes både hon och brodern till döden, liksom de män som anklagats för att ha haft förbindelser med drottningen. En av männen som dömde henne skyldig var Henry Percy, mannen hon tidigare varit förlovad med.

   Anne verkade ta dödsstraffet med lugn, men det troligtvis bara var en front. Hon blev tilldelad en särskilt skicklig svärdsman att avrätta henne (annars var yxa det vanliga avrättningsredskapet vilket tyder på att Henry ändå visade någon slags barmhärtighet), och när hon fick träffa denne bödel ska hon ha sagt "I heard say the executioner was very good, and I have a little neck", varpå hon satte händerna runt sin hals och skrattade. Låter i min mening som att hon i själva verket drabbats av panik, och försökte skratta bort faktumet att hon skulle dö.

 

 

Anne avrättades den 17 Maj 1536, dryga 30 år gammal. Hon ska enligt vittnen ha varit vid gott humör då hon vandrade från sitt rum i Towern ut mot avrättningsplatsen, och efter ett kort avskedstal band två av hennes hovdamer en ögonbindel för hennes ögon samt frigjorde halsen från halsband, och tog sedan av hårbonaden. Anne upprepade en sista kort bön; "To Jesus Christ I commend my soul, Lord Jesus receive my soul" innan bödeln svingade sitt svärd för att med ett enda slag hugga huvudet av henne. Henry sket i att ordna en begravning för henne, så kroppen fick ligga en tid vid avrättningsplatsen, innan en man som arbetade i Towern hittade en gammal kista som använts för förvaring. Kroppen lades i denna kista och huvudet i en separat, då båda inte fick plats i samma, för att sedan kunna begrava henne i en omärkt grav. Kvarlevorna av Anne hittades under 1800-talet.

 

 

Nå, kan man säga att Anne Boleyn var den intelligenta, aggressiva kvinna som visste precis vad hon ville? Ja, faktiskt, på många sätt var hon det. Hon var politiskt aktiv och hade stort inflytande över Englands politik under flera år, fick allt hon ville ha och behöll Henrys intresse ovanligt lång tid, trots att de ofta grälade och trots att hon var mycket bestämd och framåt (vilket inte ansågs passande för en drottning/hustru). Man kan åtminstone säga att hon var en starkt bidragande faktor till att England reformerades och bröt från Rom, och hon hjälpte till att etablera goda förbindelser med framför allt Frankrike. Huruvida hon var skyldig eller ej till de anklagelser hon till slut avrättades för kan vi aldrig veta, men med tanke på hur Henry brukade gå tillväga för att göra sig av med folk kan man starkt anta att det hela var fabricerat. Han behövde något att anklaga henne för, och någon rättvis rättegång var det inte tal om. Annes liv började som en framgångssaga, men slutade med att hon låg död och bortglömd på schavotten. Vilket öde!

 

 

Kort efter att Anne halshuggits så gifte sig Henry med sin nya älskarinna, Jane Seymour, som även hon skulle komma att sluta sina dagar på ett otrevligt sätt. Men mer om detta i nästa inlägg i serien.

 

 

 

 

 

 

 

  Lady Katherine