Valdemar Atterdag brandskattar Visby
27e Juli 1361
 
 
 
 
 
 
Idag är det 655 år sedan Valdemar Atterdag härjade i Visby. Jag har alltid haft hans namn i bakhuvudet, ända sen jag för en massa år sen sen såg bilden ovan. Atterdag ser verkligen ut som jag tänker mig en slags sagobild av en medeltida tyrann, som sitter på en typ av tron på torget. Folket nedan fyller tunnorna med sina dyraste ägor, silver och guld och klenoder, allt för att Visby inte skulle sättas i brand. Målningen är gjord på 1800-talet och färgad av dåtidens samhälle, men jag tycker ändå att tavlan fångar en känsla av rå medeltid. Den gråa tonen, kontrasterande mot Atterdags röda podium. Jag har sett tavlan i verkligheten och den är nog en av mina all time favoriter, varför vet jag inte. Det är väl det som är det fina med konst. 
 
Tavlan föreställer alltså Valdemar Atterdag, dansk kung mellan 1340-1375, efter att danmark erövrat Gotland. Han hade tidigare återagit Skåne och belägrat Öland, och styrt skutan mot Gotland. Efter ett slag som ägde rum i Visby mellan Atterdags trupp och Gotlänningarna, kapitulerade gotlänningarna och Atterdag utfärdade en brandskatt. Brandskattning var rätt vanligt under medeltiden och innebar att om inte invånarna kunde överlämna tillräckligt med skatter och dyrbarheter skulle staden brännas ner. En taktik som fungerade väldigt bra med tanke på att man egentligen inte gav folk nåt verkligt val. Antingen gav man ifrån sig sina tillgångar frivilligt, eller så tog man dem med våld OCH brände ner deras hem. Inte så svårt val...
 
Det finns en vaxfigur av Valdemar Atterdag i Kapitelhuset i Visby. Jag har faktiskt aldrig varit på Gotland, men när jag väl tar mig dit ska jag vara glad för att staden inte brändes ned den där dagen för 655 år sedan.
 
 
 
 Atterdags vaxfigur i Visby
 
 
 
 
 
 
 
 Lady Katherine
 
 
 
Här kommer ett lästips från mig! En av mina favoritförfattare är Peter Englund. Inte bara för att han skriver om historia, utan också för att jag tycker han lyckas förmedla känslor, atmosfärer och skeenden på ett levande och personligt sätt som få andra. Han bemästrar den svåra konsten att ta en händelse och få den att bli levande i skrift. Hans språk blandar djupa fimejslade uttryck med lätta, nästan putslustiga vardagsord och slang. Det är just det som gör att man blir fast i hans texter, att det aldrig blir monotont, knastertorrt eller för den delen lättsmält. Det är en perfekt blandning. Han har humor, men kan också skildra svåra händelser och lyfta fram människor ur historien så att de vaknar till liv för en stund. 
 
 
Nog med lovord om Peter Englund nu, det jag ville komma till var hans essäsamling! Han har en hemsida där han samlat några av de essäer han skrivit genom åren. Han blandar ämnen högt och lågt, vitt och brett. När jag hittade den här samlingen för några år sen en sommar minns jag att jag nog läste alla under en dag! Lite kul dessutom att jag i samma sväng läste hans bok om Poltava och när jag en dag i Uppsala skulle korsa gatan vid stationen vände upp blicken och såg... Peter Englund! Stående på andra sidan vägen. Ibland råkar man ut för sammanträffanden!
 
 
 
Läs hans essäer HÄR
 
 
 
  Lady Katherine
Idag var jag till Rosersbergs slott utanför Stockholm. Det kan vara det enda slott kring mälaren som jag inte hade sett innan, vilket gjorde att det var väl värt ett besök. Vi kom dit rätt sent, men hade turen att få en privat visning av slottet av en riktigt bra guide som även visade en del rum som de normalt sett inte visar för besökare. Ibland har man tur! 
 
 
 
 
 
Rosersbergs Slott är ett barockslott som från början uppfördes av riksskattemästare Gabriel Bengtsson Oxenstierna från år 1634. Slottet drogs sedan in till staten pågrund av skulder och kom sedan att tillhöra kronan. Det vi ser idag är dock inte det barockslott som det en gång var, utan det vi ser nu är resultatet av en omfattande renovering som skedde främst under slutet av 1700-talet då det hamnade i ägorna hos Hertig Karl (sedemera Karl XIII). Han var lite av en hobbyarkitekt och ritade delar av slottet som sedan inreddes i sengustaviansk stil, kraftigt influerad av det nyss utgrävda Pompeii och dess antika grekiska stil. 
 
 
 
 
Karl XIII lämnade inga legitima arvingar efter sig och tronen hamnade hos fransmannen Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV), som kom att spendera mycket tid på Rosersberg. Hans fru Desirée älskade slottet och lät inreda stora delar i Empirisk stil, influerad av antikens Egypten som blivit poppis med Napoleon. Paret Bernadotte var riktigt bekväma av sig, till exempel lämnade inte Jean Baptiste sängen om det inte var exakt 24 grader varmt, vilket gjorde att han ibland skötte regeringen från sängen vilket gett honom öknamnet "sängkammarkungen". Desirée avskydde till en början Sverige och dess kalla klimat, men kom efter 12 år i Frankrike tillbaka till Sverige och spenderade mycket tid på Rosersberg, där hon sov på dagarna och var vaken på nätterna. Vår guide berättade att hon brukade gå nattliga promenader i slottsparken och tvingade med sig sina tjänarinnor, som fick gå klädda i vita klänningar för att locka till sig nattfjärilar och dylikt, så att drottningen skulle besparas dem. Jag kan faktiskt erkänna att jag känner igen mig lite, jag är själv en nattmänniska och älskar natten med dess tystnad och lugn. Natten är den bästa tiden för inspiration och kreativitet. 
 
 
Slottet har stått mer eller mindre obebott sen 1860-talet då Desirée dog, och kom sen att inhysa Infanteriets skjutskola. Sedan dess har olika typer av organisationer haft plats i slottet, men numera bedrivs guidade visningar samt hotellverksamhet. Jag skulle så gärna bo på Rosersberg nån gång, så himla fint! Slottet i sig var otroligt välbevarat och ligger i en fin miljö med en fantastisk utsikt och trädgård. Jag kan verkligen rekommendera en visit om man har vägarna förbi.
 
 
Rosersberg år 1689, innan den omfattande renoveringen.
 
 
 
 
 
Imorgon blir det Skokloster Slott! Ett ställe jag besökt massvis med gånger, men som alltid är värt att återvända till!
 
 
 
  Lady Katherine