Något som alltid fascinerat mig är hur människor ur historien faktiskt såg ut. Oftast har ju porträttmålare förskönat och målat utefter tidens ideal, så en riktig bild av hur människan såg ut är svår att få grepp om. Sedan har ju många porträtt målats först efter att personen dött, ofta kopierade porträtt från originalen vilket gör att utseendet kan variera stort mellan olika konstnärer.
 
Vissa historiska personer har fått dödsmasker gjutna av sina ansikten, vilket har gjort att man får en mer korrekt bild av olka drag och proportioner, och då kan man jämföra dessa mot porträtten. Det var det jag hade tänkt göra idag. Gustav III är nog kanske vår mest kända kung, jämte Karl XII och Gustav II Adolf. Känd som "teaterkungen", den "frankofila fjollan" som bara ville roa sig, utan att bry sig om politik. Faktum är att det inte alls är hela sanningen. Visst var hans intresse för teater stort, men att han skulle vara ointresserad av politik och bryta på franska finns det inga belägg för. Tvärtemot var han en slipad politiker som ju faktiskt genomförde en statskupp där han tog makten, gjorde sig själv till envåldshärskare och inte var rädd för krig eller reformer. Jag tycker personligen att han är en av våra mest intressanta monarker genom historien, både på grund av hans sätt att föra politik, och hans privatliv och personlighet. Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta ämne, men nu ska jag hålla mig till hans yttre - hur såg han egentligen ut?
 
 
Gustav III's dödsmask gjordes efter det dödliga skottet på maskeradbalen i mars 1792. Efter två veckors lidande, med ett skottsår som inte läkte, dog Gustav, 46 år gammal.  
 
 
Porträttet ovan är en kopia av ett poträtt av Carl Fredrik von Breda. Det var detta porträtt som Tobias Sergel (som kom att låta gjuta statyn över Gustav som står vid Stockholms Slott idag, bland annat) ansåg var mest sant Gustav III's uttryck och sätt, vilket går att läsa i bilden nedan.
 
  
 
 
Gustav III beskrevs ofta som uttrycksfull med milda ögon. Tänker direkt på Bellmans visa Fjäriln Vingad där han i en av verserna beskriver ett möte med Gustav i Hagaparken:
 
"Vad gudomligt lust att röna 
inom en så ljuvlig park, 
då man hälsad av sin sköna, 
ögnas av en mild monark! 
Varje blick hans öga skickar, 
lockar tacksamhetens tår; 
rörd och tjust av dessa blickar, 
själv den trumpne glättig går"
 
 
Han var inte särskilt lång med nutida mått, vilket man kan se om man går till Livrustkammaren och kollar på hans kläder. Han hade storlek 36 i skor och var ganska smal. För övrigt vill jag bara flika in att Livrustkammaren enligt mig är världens mest intressanta museum jag besökt. Överdriver inte ens - har nog varit där 20 gånger genom åren och det finns alltid nåt nytt, nån ny detalj man missat. Att se historiska kläder är det som för mig allra närmast de verkliga människorna som levde förr. Det är ju helt unikt att man sparat de faktiska kläderna som Gustav III, Karl XII, Gustav II Adolf m.fl. hade på sig för flera hundra år sedan under avgörande händelser i landets historia. Får rysningar varje gång jag är där.
 
 
foto: Livrustkammaren
 
 
 
Det finns ett antal byst som tillverkats efter dödsmasken, och bland annat statyn av Sergel. Eftersom dödsmasken visar Gustavs faktiska ansiktsdrag kan man tänka sig att bysten är de mest trovärdiga avbildningarna. Nedan har jag använt en av bysten och lagt till färger och ögon, bara för att se hur han hade kunnat se ut lite mer verklighetstroget än den vita marmorn. Tänk om det faktiskt var så han såg ut? 
 
 
 
 
 
Visst ser man en likhet? De hade visserligen en tendens på 1700-talet att måla folks ögon större än de egentligen var, eftersom man ansåg att ögonen var "själens spegel", och stora ögon var ett rådande ideal. Även om vi aldrig kommer få veta hur han såg ut så tror jag alla har sin egen föreställning, om man blundar och ser framför sig en viss person kommer allas inre blick visa olika varianter. Något jag ofta funderar över är, om man kunde åka tillbaka i tiden - skulle man känna igen t.ex. Gustav III?
 
 
För någon vecka sen tipsade jag om en bok jag precis lyssnat på, Stockholms Blodbad av Ulf Sundberg. Det var en kortare bok på ca 3 timmar och uppläsaren var min absoluta favorit, Torsten Wahlund. Jag browsade lite på Storytel igår och såg att det fanns flera liknande böcker, en av dem var Mord i Stockholm av Niklas Ericsson (också Torsten som läser upp ♥). Boken handlar om brott och straff, avrättningar och domar i Stockholm genom historien. Man får läsa om olika fall där folk dömts för dråp eller mord och hur lagarna såg ut förr, vilka straff fick man för dråp? Vad räknades som mord? Bland annat kan man läsa om att staten inte var sparsam med att dela ut dödsdomar, samtidigt som ett stort antal grova brott kunde lösas med böter. Den personliga äran och hedern var otroligt stark hos de flesta och folk kunde slå ihjäl varandra för någon obetydlig förolämpning som yttrats. Stockholm var en betydligt mer farlig stad än det är idag, och man får i boken ta del av den mörkare sidan av stadens historia. Sträcklyssnade på denna!
 
 
 
Under våren så har jag tänkt gå någon historisk stadsvandring i Stockholm. Vet att Christopher O'Regan har en vandring i Gamla Stan som jag funderar på, men om någon har nåt tips på bra vandringar man kan gå skriv gärna en kommentar!