Är mitt uppe i att tentaplugga inför kommande konsthistorie-prov, vi har hållt på med konsten från Sumererna till Gotiken så det är en hel del minst sagt -men otroligt kul! Ser oerhört mycket fram emot nästa delkurs som kommer handla om renässansen fram till 1800-talet, är ju min favoritperiod i historien.
 
Men! Det var inte det jag skulle prata om, utan jag satt för nån vecka sen och plockade fram mitt mynt som jag fick i present för några år sen. Myntet är från år 1708 och har Karl XII's monogram, två korsade C'n och hans motto "Dominus protector meus" (Gud min beskyddare). På ena sidan syns de tre kronorna och initialerna "5 Ö S M" vilket jag tror betyder att myntets värde är 5 öre silvermynt. 
 
År 1708 befann sig Karl XII på det ryska fälttåget, freden i Altranstädt hade slutits två år tidigare och den sista fienden som ännu inte besegrats var Ryssland. Danmark och Polen hade besegrats av svenskarna och Karl XII bestämde sig nu, med vinden i seglet efter flera stora segrar, att marchera mot Moskva. Den 14e juli 1708 utspelade sig slaget i Holowczyn vid floden Dnepr, som var Karl XII's favoritseger enligt honom själv. Svenskarna var som så ofta i numerärt underläge men lyckades tvinga ryssarna i reträtt, och fälttåget fortsatte med sikte mot Moskva. Dock vet vi ju att det hela skulle sluta mycket olyckligt med nederlaget vid Poltava och katastrofen vid Perevolotjna där Lewenhaupt som högre befäl kapitulerade inför ryssarna. 
 
Det är någonting speciellt att kunna hålla en bit av historien i sin hand, som med mitt mynt från 1708. Att tänka sig alla de människor som genom historien hållt i samma mynt, man börjar snabbt fundera på vilka de var och vilka platser myntet färdats till och från under loppet av trehundra år. 
 
 
 
 
Något som jag alltid älskat är att klä ut mig, gå på maskerader och spela teater. Har ett starkt minne av att jag som liten bestämt skulle ha en Pippi Långstrump-peruk på mig till vardags... Numera har jag skippat Pippi och gått all in med de historiska dräkterna. Jag när en dröm om att en dag äga en autentisk 1700-talsklänning, och en Jane Austen-inspierad Regencyklänning. Har länge funderat på att gå med i något historiskt sällskap så att man får en anledning att ha sådana fina kläder på sig. 
 
Men nu tänkte jag visa några av de utklädnader jag haft genom åren! Det har blivit en del...
 
 
 
Det här är nog min favorit - en karolineruniform som de hade på Historiska Museet i Stockholm (har jag för mig att det var, så länge sedan nu). Något av det mest intressanta i svensk historia enligt mig är Stora Nordiska Kriget så när jag såg att man kunde få prova en uniform var jag inte sen med att göra det!
 
 
 
De här två bilderna kommer från ett slott som jag besökte för något år sen, nu minns jag inte vilket slott det var men älskade att testa den här rocken. Den var otroligt tung men jag kan tänka mig att den värmde bra när slottet blev kallt. Om man kollar på tavlan ovanför soffan ser man att det är samma typ av mantel hon bär.
 
 
Den här klänningen och kronan fanns på Vadstena Kloster, lite lång i ärmarna men icke desto mindre fin!
 
 
 
 
I somras var jag på Skokloster Slott där de hade en utställning om Jane Austen och hennes karaktärer, där man kunde se kläderna som varit med i några av filmatiseringarna av hennes böcker. Stolthet och Fördom är min favoritbok någonsin, och jag har sett serien från 1995 kanske 30 gånger, så det var otroligt kul att se kostymerna de bar. Man fick även prova lite 1800-talskläder... såklart tog jag chansen! Klänningarna fick jag dock ha bak-ochfram eftersom de var lite för stora... men blev sugen på att sy upp en egen klänning i liknande stil, kanske något modernare så man kan ha den till sommaren!
 
 
För en herrans massa år sedan skulle jag på en maskeradfest, och klädde ut mig till en 1700-talsmänniska. Älskade den här utklädnaden, särskilt när jag skred fram i kvällen genom en kyrkogård här i Uppsala mot festen och skrämde upp de som jag mötte :) Det syns inte på bilden men under manteln hade jag en kråsskjorta, korsett och knäbyxor med strumpor. En mix av lite kvinnligt och manligt mode från 1700-talet så inte helt historiskt korrekt, men lika kul var det att klä ut sig för det!
 
 
Den här är kanske inte vad man tänker sig en historisk utklädnad, men tog med den ändå dels för att det var en kul utklädnad och dels för att jag befann mig på The Ten Bells, puben i Whitechapel i London där flera av Jack the Rippers offer drack och umgicks. Det här var på en Halloweenfest och jag var utklädd till Samara från filmen The Ring. 
 
 
 
Bonus: här har jag visserligen inte klätt ut mig, men jag har transformerat mig själv till två historiska personer. Ser ni vilka? 
 
Det har som sagt blivit en hel del utklädnader genom åren, och fler blir det säkert! 
 
 
Något som alltid fascinerat mig är hur människor ur historien faktiskt såg ut. Oftast har ju porträttmålare förskönat och målat utefter tidens ideal, så en riktig bild av hur människan såg ut är svår att få grepp om. Sedan har ju många porträtt målats först efter att personen dött, ofta kopierade porträtt från originalen vilket gör att utseendet kan variera stort mellan olika konstnärer.
 
Vissa historiska personer har fått dödsmasker gjutna av sina ansikten, vilket har gjort att man får en mer korrekt bild av olka drag och proportioner, och då kan man jämföra dessa mot porträtten. Det var det jag hade tänkt göra idag. Gustav III är nog kanske vår mest kända kung, jämte Karl XII och Gustav II Adolf. Känd som "teaterkungen", den "frankofila fjollan" som bara ville roa sig, utan att bry sig om politik. Faktum är att det inte alls är hela sanningen. Visst var hans intresse för teater stort, men att han skulle vara ointresserad av politik och bryta på franska finns det inga belägg för. Tvärtemot var han en slipad politiker som ju faktiskt genomförde en statskupp där han tog makten, gjorde sig själv till envåldshärskare och inte var rädd för krig eller reformer. Jag tycker personligen att han är en av våra mest intressanta monarker genom historien, både på grund av hans sätt att föra politik, och hans privatliv och personlighet. Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta ämne, men nu ska jag hålla mig till hans yttre - hur såg han egentligen ut?
 
 
Gustav III's dödsmask gjordes efter det dödliga skottet på maskeradbalen i mars 1792. Efter två veckors lidande, med ett skottsår som inte läkte, dog Gustav, 46 år gammal.  
 
 
Porträttet ovan är en kopia av ett poträtt av Carl Fredrik von Breda. Det var detta porträtt som Tobias Sergel (som kom att låta gjuta statyn över Gustav som står vid Stockholms Slott idag, bland annat) ansåg var mest sant Gustav III's uttryck och sätt, vilket går att läsa i bilden nedan.
 
  
 
 
Gustav III beskrevs ofta som uttrycksfull med milda ögon. Tänker direkt på Bellmans visa Fjäriln Vingad där han i en av verserna beskriver ett möte med Gustav i Hagaparken:
 
"Vad gudomligt lust att röna 
inom en så ljuvlig park, 
då man hälsad av sin sköna, 
ögnas av en mild monark! 
Varje blick hans öga skickar, 
lockar tacksamhetens tår; 
rörd och tjust av dessa blickar, 
själv den trumpne glättig går"
 
 
Han var inte särskilt lång med nutida mått, vilket man kan se om man går till Livrustkammaren och kollar på hans kläder. Han hade storlek 36 i skor och var ganska smal. För övrigt vill jag bara flika in att Livrustkammaren enligt mig är världens mest intressanta museum jag besökt. Överdriver inte ens - har nog varit där 20 gånger genom åren och det finns alltid nåt nytt, nån ny detalj man missat. Att se historiska kläder är det som för mig allra närmast de verkliga människorna som levde förr. Det är ju helt unikt att man sparat de faktiska kläderna som Gustav III, Karl XII, Gustav II Adolf m.fl. hade på sig för flera hundra år sedan under avgörande händelser i landets historia. Får rysningar varje gång jag är där.
 
 
foto: Livrustkammaren
 
 
 
Det finns ett antal byst som tillverkats efter dödsmasken, och bland annat statyn av Sergel. Eftersom dödsmasken visar Gustavs faktiska ansiktsdrag kan man tänka sig att bysten är de mest trovärdiga avbildningarna. Nedan har jag använt en av bysten och lagt till färger och ögon, bara för att se hur han hade kunnat se ut lite mer verklighetstroget än den vita marmorn. Tänk om det faktiskt var så han såg ut? 
 
 
 
 
 
Visst ser man en likhet? De hade visserligen en tendens på 1700-talet att måla folks ögon större än de egentligen var, eftersom man ansåg att ögonen var "själens spegel", och stora ögon var ett rådande ideal. Även om vi aldrig kommer få veta hur han såg ut så tror jag alla har sin egen föreställning, om man blundar och ser framför sig en viss person kommer allas inre blick visa olika varianter. Något jag ofta funderar över är, om man kunde åka tillbaka i tiden - skulle man känna igen t.ex. Gustav III?