Jag vill tipsa om en film som ligger på Netflix nu - Dangerous Liasons från 1988. Jag har sett den en gång tidigare men ska se om den nu precis (skriver det här medan jag väntar på att middagen ska bli klar, sen blir det film :)) eftersom den är så bra. Jag brukar faktiskt ofta se om filmer som jag gillar, tröttnar liksom aldrig och vet att jag inte kommer bli besviken. Några filmer som jag har sett massvis med gånger är A Royal Affair, Stolthet & Fördom (1995 och 2005-versionerna), The Libertine, Marie Antoinette och så Amadeus som jag säkert sett 30 gånger. Dangerous Liasons har jag sett i en annan variant ett flertal gånger men då är det den versionen som heter "Valmont" från 1989 med Colin Firth (<3) i huvudrollen. Båda två filmerna bygger på samma roman från 1782, Les liaisons dangereuses av Choderlos de Laclos. Det är som man kan tro en fransk roman, skriven bara några år innan den Franska Revolutionen, dvs under Ancien Régime. 
 
Storyn handlar om den bortskämde men karismatiske adelsmannen Vicomte de Valmont som ingår ett farligt vad med Markisinnan de Merteuil, och vi får följa hur de tar det hela till det extrema. Jag tycker att John Malkovich som spelar Valmont gör en otroligt bra tolkning av rollen som fransk adelsman under slutet av 1700-talet, precis som jag tänker mig att många faktiskt var. Han är belevad, väluppfostrad och charmig, men har en inre tomhet och cynism som skiner igenom och han är så bortskämd och uttråkad att han inte bryr sig om något och därför försöker fylla tomrummet med lyx och korta förbindelser. Han leker med människors känslor för sitt eget nöjes skull, men man märker ändå att han vill vara en annan, bättre person och söker någon mening i sitt liv. 
 
Boken skrevs precis innan revolutionen, och man kan tänka sig att den är en kritik mot adeln och deras sätt att leva. Teman som den personliga äran, högmod, cynism, intrig och kallhet gör att man bättre förstår hur adeln i Frankrike kunde uppfattas av sin samtid. Det är dessutom en sorgsam historia om personer som fötts in i en värld av vissa förväntningar och som söker efter någonting som faktiskt betyder något.  
 
Filmen ligger som sagt på Netflix, kan verkligen rekommendera! 
 
 
Något som alltid fascinerat mig är hur människor ur historien faktiskt såg ut. Oftast har ju porträttmålare förskönat och målat utefter tidens ideal, så en riktig bild av hur människan såg ut är svår att få grepp om. Sedan har ju många porträtt målats först efter att personen dött, ofta kopierade porträtt från originalen vilket gör att utseendet kan variera stort mellan olika konstnärer.
 
Vissa historiska personer har fått dödsmasker gjutna av sina ansikten, vilket har gjort att man får en mer korrekt bild av olka drag och proportioner, och då kan man jämföra dessa mot porträtten. Det var det jag hade tänkt göra idag. Gustav III är nog kanske vår mest kända kung, jämte Karl XII och Gustav II Adolf. Känd som "teaterkungen", den "frankofila fjollan" som bara ville roa sig, utan att bry sig om politik. Faktum är att det inte alls är hela sanningen. Visst var hans intresse för teater stort, men att han skulle vara ointresserad av politik och bryta på franska finns det inga belägg för. Tvärtemot var han en slipad politiker som ju faktiskt genomförde en statskupp där han tog makten, gjorde sig själv till envåldshärskare och inte var rädd för krig eller reformer. Jag tycker personligen att han är en av våra mest intressanta monarker genom historien, både på grund av hans sätt att föra politik, och hans privatliv och personlighet. Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta ämne, men nu ska jag hålla mig till hans yttre - hur såg han egentligen ut?
 
 
Gustav III's dödsmask gjordes efter det dödliga skottet på maskeradbalen i mars 1792. Efter två veckors lidande, med ett skottsår som inte läkte, dog Gustav, 46 år gammal.  
 
 
Porträttet ovan är en kopia av ett poträtt av Carl Fredrik von Breda. Det var detta porträtt som Tobias Sergel (som kom att låta gjuta statyn över Gustav som står vid Stockholms Slott idag, bland annat) ansåg var mest sant Gustav III's uttryck och sätt, vilket går att läsa i bilden nedan.
 
  
 
 
Gustav III beskrevs ofta som uttrycksfull med milda ögon. Tänker direkt på Bellmans visa Fjäriln Vingad där han i en av verserna beskriver ett möte med Gustav i Hagaparken:
 
"Vad gudomligt lust att röna 
inom en så ljuvlig park, 
då man hälsad av sin sköna, 
ögnas av en mild monark! 
Varje blick hans öga skickar, 
lockar tacksamhetens tår; 
rörd och tjust av dessa blickar, 
själv den trumpne glättig går"
 
 
Han var inte särskilt lång med nutida mått, vilket man kan se om man går till Livrustkammaren och kollar på hans kläder. Han hade storlek 36 i skor och var ganska smal. För övrigt vill jag bara flika in att Livrustkammaren enligt mig är världens mest intressanta museum jag besökt. Överdriver inte ens - har nog varit där 20 gånger genom åren och det finns alltid nåt nytt, nån ny detalj man missat. Att se historiska kläder är det som för mig allra närmast de verkliga människorna som levde förr. Det är ju helt unikt att man sparat de faktiska kläderna som Gustav III, Karl XII, Gustav II Adolf m.fl. hade på sig för flera hundra år sedan under avgörande händelser i landets historia. Får rysningar varje gång jag är där.
 
 
foto: Livrustkammaren
 
 
 
Det finns ett antal byst som tillverkats efter dödsmasken, och bland annat statyn av Sergel. Eftersom dödsmasken visar Gustavs faktiska ansiktsdrag kan man tänka sig att bysten är de mest trovärdiga avbildningarna. Nedan har jag använt en av bysten och lagt till färger och ögon, bara för att se hur han hade kunnat se ut lite mer verklighetstroget än den vita marmorn. Tänk om det faktiskt var så han såg ut? 
 
 
 
 
 
Visst ser man en likhet? De hade visserligen en tendens på 1700-talet att måla folks ögon större än de egentligen var, eftersom man ansåg att ögonen var "själens spegel", och stora ögon var ett rådande ideal. Även om vi aldrig kommer få veta hur han såg ut så tror jag alla har sin egen föreställning, om man blundar och ser framför sig en viss person kommer allas inre blick visa olika varianter. Något jag ofta funderar över är, om man kunde åka tillbaka i tiden - skulle man känna igen t.ex. Gustav III?
 
 
Här kommer ett filmtips som just nu ligger uppe på SVT Öppet Arkiv. Gustaf III's Äktenskap är en film i två delar som handlar om Gustav III och hans komplicerade relation till sin fru, den danska Sofia Magdalena. I huvudrollen syns Jonas Karlsson (kanske min absoluta favorit bland svenska skådespelare) och han gör en psykologiskt mycket intressant tolkning av Gustav, som en melankoliskt tyngd man som kämpar med att hålla uppe en fasad av kontroll. Innerst inne känns han blyg och formad av sin stränga uppväxt, vilket bidrar till att skapa en ansträngd relation till den hustru han tvingats gifta sig med. Man får under filmens gång följa deras väg mot att försöka skapa ett normalt liv, och en familj. 
 
Förutom själva huvudstoryn är de miljöer och kostymer man får se en stor bidragande faktor till att filmen känns unik. Allt skapar en atmosfär som gör att man sugs in i den tiden, som den kan ha sett ut och varit. Det ligger en slöja av melankoli över hela filmen (särskilt del två) som jag tycker mycket om. Den känns sann på nåt vis, som jag tänker mig att Gustavs liv kan ha varit.
 
 
Ikäll ska jag se om den här filmen för kanske femte eller sjätte gången, den är alltid lika bra!
 
 
Klicka på bilden för att komma till filmen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Lady Katherina