Henri de Toulouse-Lautrec, 1894
 
 
Henri de Toulouse-Lautrec var en av de mest framstående konstnärerna i Frankrike under slutet av 1800-talet. Trots att han dog bara 36 år gammal år 1901 i sviterna av alkoholism och syfilis, så hann han med att producera tusentals konstnärliga verk, bland annat över 700 målningar och 5.000 teckningar. Han har även gett namn till Toulouse-Lautrec-syndromet som bland annat innebär benskörhet och påverkar växten.
När det kommer till olika tidsperioder så har jag kommit fram till att barocken nog måste vara min favorit både vad gäller bildkonst och arkitektur, men även musik. Det som kännetecknar barocken som stilepok är viljan att övertyga, att göra intryck och visa en tydlighet. Barockstilen kan man säga uppkom i Italien som en motreformation efter att den katolska kyrkan blivit "hotad" av Martin Luther och reformationen. Man behövde övertyga folk om det man menade var påvens ohotade auktoritet, helgonens självklara del i kristendomen och så ville man ha forsatt stöd för avlatsbrev och dylikt. Ett sätt att vinna över folket igen var just genom konsten. Mellan 1540-60-talet så utspelade sig vad som kallas det Tridentiska Konciliet, som fastslog just dessa saker. Påvens makt skulle stärkas, man skulle skapa nya ordnar (t.ex. Jesuitorden), Bibeln skulle få en ny översättning och man skulle skapa konst som skulle övertyga och främja fromhet. 
 
Det här gjorde att konsten blev dramatisk. Bildkonsten, som under renässansen varit sval och mest ljus, blev nu mörk och mystisk med starka kontraster mellan ljus och mörker. Motiven blev mer "verkliga" med ögonblicksbilder där de avbildade med stora gester och uttryck ser ut att befinna sig med oss i nuet. Arkitekturen blev maffigare, man lekte med geometriska former och syftet var att imponera, att omsluta den som befann sig i byggnaden. Just denna dramatik och spelet mellan ljus och mörker är det som jag gillar mest. Även barockmusiken känns tung och bombastisk, mystisk och dramatisk. Epoken väcker känslor, även om det kanske inte "främjar fromhet" som den katolska kyrkan ville. Barocken spred sig runt Europa och tog sig andra uttryck, till exempel i Nederländerna där man inte hade en stark kyrka eller monark så blev konsten mer fri och lättare. Jag älskar bildkonsten från 1600-talets Nederländerna! 
 
 
Artemisia Gentileschi (Judith och Holofernes)
 
Georges de La Tour (Mediterande Magdalena)
 
Caravaggio (St Matthews)
 
Caravaggio (Emmaus)
 
 Zurbaran (St Serapion)
 
 Frans Hals (Skrattande Kavaljer) - en av mina favoriter. Visst ser han ut att kunna vara en nutidsmänniska?
 
Ruisdael landskapsmåleri - älskar Holländskt landskapsmåleri! Kolla bara på ljuset...
 
 
Jag håller själv på lite med måleri, och nu i helgen som var blev jag så sjukt inspirerad av barocken att jag testade måla en tolkning av en av de mest kända barocktavlorna. Nu målade jag med vattenfärger vilka torkar snabbt så detaljrikedomen blir inte riktigt densamma som när man målar med olja, men funkade ganska bra ändå! Och det var riktigt roligt att sitta ute i solen och måla barocktavla kan jag lova. 
 
 
Min bild i dagsljus - ser ni vem det är?
 
 
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om just barockens bildkonst men det kommer säkert mer i framtida inlägg :-) Vilka är era favoritstilar genom historien?
 
 
 
Jag vill tipsa om en film som ligger på Netflix nu - Dangerous Liasons från 1988. Jag har sett den en gång tidigare men ska se om den nu precis (skriver det här medan jag väntar på att middagen ska bli klar, sen blir det film :)) eftersom den är så bra. Jag brukar faktiskt ofta se om filmer som jag gillar, tröttnar liksom aldrig och vet att jag inte kommer bli besviken. Några filmer som jag har sett massvis med gånger är A Royal Affair, Stolthet & Fördom (1995 och 2005-versionerna), The Libertine, Marie Antoinette och så Amadeus som jag säkert sett 30 gånger. Dangerous Liasons har jag sett i en annan variant ett flertal gånger men då är det den versionen som heter "Valmont" från 1989 med Colin Firth (<3) i huvudrollen. Båda två filmerna bygger på samma roman från 1782, Les liaisons dangereuses av Choderlos de Laclos. Det är som man kan tro en fransk roman, skriven bara några år innan den Franska Revolutionen, dvs under Ancien Régime. 
 
Storyn handlar om den bortskämde men karismatiske adelsmannen Vicomte de Valmont som ingår ett farligt vad med Markisinnan de Merteuil, och vi får följa hur de tar det hela till det extrema. Jag tycker att John Malkovich som spelar Valmont gör en otroligt bra tolkning av rollen som fransk adelsman under slutet av 1700-talet, precis som jag tänker mig att många faktiskt var. Han är belevad, väluppfostrad och charmig, men har en inre tomhet och cynism som skiner igenom och han är så bortskämd och uttråkad att han inte bryr sig om något och därför försöker fylla tomrummet med lyx och korta förbindelser. Han leker med människors känslor för sitt eget nöjes skull, men man märker ändå att han vill vara en annan, bättre person och söker någon mening i sitt liv. 
 
Boken skrevs precis innan revolutionen, och man kan tänka sig att den är en kritik mot adeln och deras sätt att leva. Teman som den personliga äran, högmod, cynism, intrig och kallhet gör att man bättre förstår hur adeln i Frankrike kunde uppfattas av sin samtid. Det är dessutom en sorgsam historia om personer som fötts in i en värld av vissa förväntningar och som söker efter någonting som faktiskt betyder något.  
 
Filmen ligger som sagt på Netflix, kan verkligen rekommendera!