Jag har precis lyssnat klart på en bok om Stockholms Blodbad. Jag satt under nyårshelgen och hade precis lyssnat klart på den sjunde och sista Harry Potter-boken, och kände att det var dags för något historiskt. Älskar Storytel för det är så lätt att hitta nya bra boksläpp och man kan leta efter kategori och taggar. Jag hittade en bok av Ulf Sundberg om Stockholms Blodbad och kände att det var precis vad jag letat efter. En tre timmars uppläsning av min absoluta favorituppläsare, Torsten Wahlund (som dessutom läste in min favoritbok Livläkarens Besök). 
 
Det är visserligen inte första gången jag läser om Stockholms Blodbad som skeende, men det är en sån där händelse som man lätt glömmer detaljerna kring. Händelsen suddas ut i kanterna och kvar blir bara de generella kunskaperna. Därför älskade jag att lyssna på den här boken. Man får grunderna och detaljerna och den är skriven på ett berättande sätt så att man lätt kommer in i historien. Jag vet inte varför just Stockholms Blodbad fascinerar mig så mycket, det har alltid intresserat mig och varje gång jag går runt på Stortorget i Gamla Stan försöker jag leva mig in i hur det kan ha varit att stå där i november 1520. Kanske ligger fascinationen i att det känns så långt bort från de turist-täta gränderna idag, att vi lever i ett Sverige som haft fred i över 200 år och där vi inte sett något liknande blodbadet sen det faktiskt skedde. Hela händelsen känns väldigt Game of Thrones-kompatibelt, fast detta är ett sånt tillfälle då verkligheten överträffar dikten. Att stridigheter kring den svenska kronan slutar med att Kristian II, kallad Kristian Tyrann, utropas som kung över Sverige och bjuder in till en stor fest. Alla tidigare opositionella och den svenska adeln bjuds in till vad de tror ska bli en fredlig tillställning där man lägger alla konflikter bakom sig, men istället slutar allt med att de låses in och blir förklarade förrädare och skickade till Stortorget för avrättning. Det blev ett blodbad utan dess like i Sverige, och det ledde till ännu mer konflikter och ett öppet sår i hundratals år efter det.
 
Boken går in i alla händelser och detaljer som är värda att veta, det här känns som en bok jag kommer återvända till när jag vill fräscha upp mitt minne. Kan rekommendera!
 
 
 
 
Stortoget i Gamla Stan. På den plats där brunnen står idag sägs det att avrättningsplatsen stod under blodbadet
 
 
 
Hans Holbein d.y. målar av Anne of Cleves 1539
 
 
 
 
 
 
Efter att Englands kung Henry VIII's tredje fru Jane Seymour hade dött i barnsäng tog det ett bra tag innan han funderade på att gifta om sig. Han insåg dock att trots att han fått en legitim son var det inget som garanterade att sonen skulle överleva. Barnadödligheten var enormt hög och Henry bestämde sig för att börja leta efter en ny fru. Till en början riktade han in sig på en Dansk prinsessa, Christina, men hon tackade nej ungefär med orden "om jag hade haft två huvuden kunde Kungen av England få ett av dem" (syftande på att Henry ju hade låtit halshugga sin tidigare fru Anne Boleyn). Henry skickade sin hovkonstnär Hans Holbein till Cleves istället, som var en tysk provins. Där fanns en Hertig, som hade en syster vid namn Anne. Holbein målade således av Anne och porträttet skickades till England så att Henry kunde se hur hon såg ut. Han blev såpass betagen att bröllopet ordnades, men när Anne väl kom till England och de två trolovade möttes blev Henry väldigt besviken... Han sa att Anne såg ut som en fet märr och han tyckte inte alls om hennes utseende, klagade på att porträttet förskönat henne och lät därför skilja sig från henne efter att de tvingats gifta sig med varandra. Den som beskylldes mest för hela affären var en av Henrys närmaste män, Thomas Cromwell. Han hade pressat på giftermålet av politiska skäl och det slutade med att han förlorade huvudet...
 
 
 
 
 
  Lady Katherine 
 
 
 
För något år sen såg jag en TV-serie som heter The White Queen. Den bygger på romaner skrivna av en av mina favoriter när det gäller historiska romaner, Philippa Gregory. Hon har skrivit t.ex. Den andra systern Boleyn som blev film för ett par år sen. Philippa har dessutom skrivit om Rosornas Krig, som var en stor fejd under slutet av 1400-talet rörande vem som skulle styra England och sitta på tronen (hela den historien förtjänar ett separat inlägg minst!), och i den berättelsen finns Richard III och hans fru Anne Neville. 
 
Anledningen till att jag nämner Anne Neville är för att hon har anknytning till stället jag har besökt, nämligen Warwick Castle. Slottet byggdes av William Erövraren år 1068 och har därmed en lång historia bakom sig. Bland annat ägdes det av familjen Neville, däribland Earlen av Warwick. Han kom att spela en betydande roll under Rosornas Krig eftersom han i princip var den som satte en av de stridande på tronen, Edward IV av huset York. Han har sen dess kommit att kallas "The Kingmaker". 
 
Earlen hade en dotter vid namn Anne Neville, som senare skulle komma att gifta sig med Edward IV's bror Richard. Den Richard som senare kröntes Richard III och mötte sin död vid det berömda slaget vid Bosworth fields. 
 
 
När man besöker Warwick Castle genomsyras man av medeltida atmosfär, även om slottet på vissa plan bär spår av senare epoker. Till exempel finns en del rum som helt känns 1800-tal och till och med tidigt 1900-tal, men på något vis är ändå helheltskänslan att det är ett väldigt gammalt slott, och det syns och känns i luften!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När slottet behövts försvarats kunde man här uppifrån kasta skit och annat störigt på attackerarna som försökte ta sig in i slottet genom den här gången...
 
 
 
 
Tidigt 1900-tal. I de flesta rum hade de vaxdockor med ljud (t.ex. inspelade konversationer eller musikslingor) som gjorde att det kändes som att man klev rakt in i en vardags-scen från det förgångna. Gillade den detaljen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till och med självaste Oliver Cromwell stod vaxdocka
 
 
 
 
 
 
 
Jag tyckte verkligen om Warwick Castle, det var definitivt värt en heldag! Jag är ju smått besatt av att besöka slott, det är något av det bästa jag vet. Så att vandra runt på Warwick Castle en lite småkylig men solig dag var helt underbart. Ett tips förresten i allmänhet är att besöka slott under lågsäsong, dvs. under höst och vinterhalvåret. Mycket färre turister och troligare att man får chans att lära sig mer eftersom guiderna hinner berätta mer. På Warwick kan man gå runt själv också, vilket jag alltid föredrar!
 
 
  
Om ni är i England och har möjlighet att ta en dagstur till Warwick Castle, gör det!
 
 
 
 
 Lady Katherine