Nu till denna miniseries tredje huvudperson, Jane Seymour. För er som har missat min text om Henry VIII finns den här, första hustrun Catherine of Aragon kan ni läsa om här och hustru nummer två, Anne Boleyn finns att läsa om här. Nu ska vi gå in på hur det kom sig, att Henry gifte sig en tredje gång och vad som hände med denna kvinna.
 
 
 
Jane Seymour är väl inte den hustru som är mest känd av Henrys alla fruar, antagligen eftersom hon var drottning en såpass kort tid. Hon hade potentialen att bli en av de mest framgångsrika av dem, och hon var nog Henrys absoluta favorit. Men hon, liksom alla Henrys fruar, fick betala ett högt pris för sin position som drottning.
 
 
 
 
Jane Seymour föddes ca. 1507-1509 i Wiltshire, England. Hon var dotter till Sir John Seymour och Margery Wentworth. Jane var adlig och besläktad med bland annat kung Edward III, men hon var också syssling till sin föregångare Anne Boleyn och besläktad med Katherine Howard (Henrys femte fru, som vi ska kolla närmare på i framtiden). Jane var inget märkvärdigt barn och fick en medioker utbildning passande för ett framtida liv som adelsdam. Hennes mor agerade lärare och hon fick lära sig att läsa och skriva, sy och brodera, och var i och för sig mer utbildad än genomsnittskvinnan på denna tid, men man förväntade sig inte att hon en dag skulle bli drottning så hon fick bara grundläggande kunskaper för att kunna bli en passande hustru åt någon adelsman senare i livet.
 
Jane hade flera syskon, föräldrarna fick sammalagt tio barn, och två av dem, Edward och Thomas, gjorde en rätt fin karriär vid Henry VIII's hov, vilket kan ha lett till att Jane som ung skickades till att bli Katarina av Aragoniens hovdam. Detta var någon gång innan Anne Boleyn började bli uppvaktad av Henry, så Jane och Anne kände varandra väl även om de inte tyckte särskilt bra om varandra.
    När Katarina av Aragonien så blev bannlyst från hovet skickades Jane till landet för att invänta frierier, då hon inte längre hade någon position att tala om. Det var viktigt för en ung kvinna vid den här tiden att gifta sig, men inga friare kom till Jane för att be om hennes hand trots att hon var över 20 år gammal (vilket började bli gammalt), än en gång skickades hon tillbaka till hovet för att bli hovdam hos den nya drottningen Anne Boleyn.
 
 
Även om Jane aldrig gillade Anne, så dolde hon det för att inte förlora sin position. Det började dock bli alltmer spänt mellan dem då Henry år 1535 började visa intresse för Jane. Man vet inte exakt hur eller varför han fick upp ögonen för henne, det kan ha varit då han och Anne besökte Janes hem Wolfhall på en resa, men det finns inga bevis för att Jane var hemma under denna vistelse. Kanske såg han henne vid hovet. Faktumet att hon var Anne Boleyns totala motsats kan ha intresserat honom. Jane var blond och ljushyad, blyg och tystlåten, medan Anne var mörkhårig, eldig och rättfram. Kanske hade Henry börjat tröttna på Anne och sökte sig till hennes totala motsats - vilket han fann i Jane.
 
 
 
 
Jane var försiktig när hon uppvaktades av kungen och skickade vänligt tillbaka de gåvor han skänkte henne, men till slut gav hon efter och det berättas om att Anne ska ha kommit på Jane med att sitta i Henrys knä, och därefter ställt till med en scen. Henry började mer och mer tröttna på Anne, och bara dagen efter att han låtit avrätta henne, förlovade han sig med Jane Seymour. Det hela var såklart planerat sedan innan, och runt tio dagar efter Annes död gifte sig Henry med Jane. Det var den 30 maj 1536. Jane hade nu blivit drottning av England. Trots att hon under hela sitt liv beskrivits som alldaglig, inte särskilt vacker och utan friare.
 
 
 
Jane blev en mycket omtyckt drottning, men hon kröntes aldrig då Henry ville vänta tills dess att hon fött honom en son. Hon var en lugn och kontrollerad drottning -till skillnad från hennes föregångare, och Henry ansåg henne vara hans "första och enda sanna" hustru. Hon försökte inte påverka honom i politiken som Anne hade gjort, förutom en gång då hon bett Henry att inte upplösa fler kloster, varpå Henry påmint henne om hur det hade gått för hennes företrädare som hade lagt sig i statens affärer. Jane bad inte om något mer efter detta, och hennes popularitet ökade avsevärt när hon 1537 blev gravid.
 
 
Den 12 Oktober 1537 föddes en son, Edward, och Jane närvarade vid de festligheter som ägde rum efter födseln. Att hon mådde dåligt var det ingen som märkte, kanske undertryckte hon detta eller så kanske hon själv inte kände sig krasslig den första tiden. Men bara fem dagar efter förlossningen var det uppenbart att Jane var mycket sjuk. Henry hoppades på något naivt sätt att hon skulle bättra sig genom att han skänkte hennes familj olika befodringar och gav sonen Edward titeln "Prinsen av Wales". Detta gjorde inte alls Jane friskare, och dagen efter insjuknandet stod det klart att hon drabbats av barnsängsfeber och att hennes tillstånd var mycket kritiskt. Hon drabbades av blodförgiftning och den 24 Oktober, tolv dagar efter förlossningen, gavs den sista smörjelsen. Doktorerna lät meddela att om hon överlevde dagen skulle hon också bli frisk, men hon blev allt sämre och sämre, och strax efter midnatt gav kroppen upp kampen mot sjukdomen och hon avled vid 28-30 års ålder.
 
 
Sonen Edward
 
 

Henry sörjde Janes död och lät göra klart att han, när han själv dog, ville begravas i kapellet i Windsor bredvid henne (där de båda ligger kvar än idag). Hon är den enda av hans drottningar som fått en riktig, kunglig begravning eftersom hon varit så populär hos både Henry och folket. Hon var den enda som gett Henry en överlevande son, något som verkligen hade stärkt och säkrat hennes position som drottning, hade hon överlevt. Sonen Edward överlevde sin far och efterträdde honom, som Kung Edward VI av England. Han dog dock redan vid 15-årsålder då han levt ett såpass skyddat liv och lätt blev sjuk. Han överlämnade tronen till halvsystern Mary (Katarina av Aragoniens dotter).
 
 
Jane var Henrys favoritfru, även om hon har blivit lite bortglömd i historieböckerna. Hon ansågs redan på sin tid ganska intetsägande, och det verkar vara likadant än idag. Lite forskning har gjorts om hennes liv, men sedan var hon ju bara drottning i lite mer än ett år och skapade inte någon större uppståndelse. Hon var inte den som ifrågasatte eller rörde upp saker och ting, och kanske är det därför vi inte minns henne på samma sätt som vi minns t.ex. Anne Boleyn. Hur som helst är hon den enda av Henrys fruar som gett honom en överlevande son, även om han inte blev någon egentlig kung och dog i tonåren. Det är intressant att tänka på hur Janes liv hade sett ut om hon hade överlevt. Hon är den enda av Henrys drottningar som hade kunnat känna sig säker i sin position som drottning då hon fött en son, och hon hade nog levt ett väldigt lyckligt liv. Henry hade säkert behållt intresset för henne till ålderns höst och de hade kanske varit lyckliga tillsammans för resten av deras liv. Men, istället fick Jane betala för sonens födelse med sitt egna liv. Och det skulle dröja 3 år tills Henry gifte om sig -och denna gång med någon han inte ens kände. Henne ska vi titta närmare på i nästa inlägg i denna serie.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Lady Katherine
 
För att spinna vidare på det jag skrev om tidigare, detta med att Jane Austen utelämnar en hel del som höll på att ske i England under tidigt 1800-tal, så vill jag tipsa om en film som berör en del av dessa hemskheter. En film som handlar om fabrikernas framväxt, om dåliga arbetsförhållanden, strejker, om skillnaden mellan landsbygd och stad, om fattigdom och död. Men det är också en historia om industrialismens positiva inverkan på samhället och så finns där en kärlekshistoria.
 
 
North and South heter filmen, som är i 4 delar. Jag såg den på youtube, men den finns säkert att köpa eller ladda ner. Gillar verkligen Mr Thornton, han är en Mr Darcy-figur och jag faller gärna för sådana karaktärer :) Intressant film om industrialismens vagga, som sagt. In och glo!
 
 
 
Här är första delen, sedan är det bara att fortsätta kolla! Alla delar finns på youtube.
 
 
 
 
 
 
 
  Lady Katherine
En utav mina absoluta favoritberättelser, ja kanske någonsin, är Stolthet och Fördom av Jane Austen. Det började för drygt 8 år sedan då jag av en slump lånade hem BBC-versionen från 1995, där Colin Firth och Jennifer Ehle porträtterar Fitzwilliam Darcy och Elizabeth Bennet i en serie på 6 delar. Jag blev som helt besatt, och ser fortfarande denna serie kanske 3-4 gånger per år. Jag har även läst boken både på svenska och engelska ett par gånger samt faktiskt besökt Derbyshire där Mr Darcy i romanen bor, och där delar av berättelsen utspelar sig.
 
 
Det är en fantastisk berättelse om första intryck, hur felaktigt man kan låta fördomar styra hur man ser på en person och hur stolthet kan begränsa en. Det är på alla sätt en saga, en utopi skulle man kunna säga. Elizabeth Bennet bor på den engelska landsbygden med sina föräldrar och fyra syskon, det är frid och fröjd och grannarna är trevliga. Mr Darcy är en av landets mest eftertraktade ungkarlar, snuskigt rik och en vacker man. De möts på en bal i trakten där Elizabeth bor, och trots att deras första intryck av varandra är långt ifrån bra, så växer det ändå fram en ömsesidig respekt och de visar till slut sina rätta jag. Mr Darcy, som Elizabeth först tyckt illa om då hon ansåg honom alltför stolt och otrevlig, visar sig vara den mest godhjärtade personen hon mött. Och Elizabeth, som Mr Darcy först tyckt bara var en medelklass-kvinna utan större skönhet och med oförskämda släktingar, visar sig fängsla honom genom sitt intellekt och personlighet.
 
 
Darcy vägrar dansa med Elizabeth, första gången de möts. "It would be insupportable", säger han.
 
 
Det är en saga om hur två personer från olika samhällsklasser möts och kärlek uppstår, trots flera hinder längs vägen. Till exempel så rymmer Elizabeths yngsta syster med den man som en gång i tiden förrått Mr Darcy, vilket på 1800-talet innebar hela familjens undergång. Om en familjemedlem, särskilt en ogift kvinna, rymde med en man så ansågs hon förlorad. Hon skulle inte kunna gifta sig med någon respektabel man och hennes eventuella syskon skulle dras ned i hennes fördärv (Elizabeth pratar t.ex. om att ingen kommer vilja gifta sig med dem efter systerns misstag). Det enda som skulle kunna rädda situationen, var om hon gifte sig med mannen hon rymde med. Vilket också sker i Stolthet och Fördom, tack vare att Mr Darcy betalar den usling som rymt med Elizabeths syster. På så sätts räddas familjens heder.
 
 
Medelklassfamiljen Bennet
 
 
Man får tänka på att under den här tiden så var ett gott giftermål det viktigaste i en kvinnas liv. Hela hennes framtid berodde på hur väl hon lyckades gifta sig. Hon hade inte samma förutsättningar karriärsmässigt som en man, och vad skulle hon livnära sig på när hennes föräldrar dog? Att gifta sig rikt var det ultimata, varför Elizabeths giftermål med Mr Darcy är en extrem vinstlott. Han har £10.000 om året (vilket idag skulle motsvara ca. 5 miljoner kronor), men det är bara 4% ränta som han får ut av sin totala förmögenhet. För att jämföra, så hade Jane Austen själv ca. £500 om året, vilket var tillräckligt för att t.o.m. kunna ha en kock och några tjänare. Alltså, att Mr Darcy både är godhjärtad, vacker OCH snuskigt rik är såklart drömscenariot för kvinnor på 1800-talet, och de som läste Stolthet och Fördom på den här tiden måste ha sett honom som den ultimata ungkarlen.
 
 
 
    Men fanns det verkligen män som Mr Darcy? Mjoo, visserligen så befann sig England i en tid då många började göra sig stora förmögenheter tack vare imperialismen och industrialismen. Man behövde inte längre vara adlig för att bli rik, utan man kunde tjäna ihop pengarna själv. Det var många som blev väldigt rika (därför finns det idag massvis med stora gamla gods och gårdar på den Engelska landsbygden som byggdes av de nyrika på 1800-talet - till och med så många att flera av dem står tomma och övergivna!) men man ska ändå komma ihåg att de sociala skillnaderna mellan människor fortfarande var rätt stora. Att gifta sig över klasserna var nästintill otänkbart, särskilt för en man som Mr Darcy. Vilket han också påpekar själv i romanen. Detta var en tid då äktenskap inom Mr Darcys klass till stor del handlade om att knyta samman mäktiga familjer och öka sin förmögenhet, så att gifta sig med någon som varken förde med sig pengar eller en fin släkt gjorde ju ingen nytta. Det är därför som Stolthet och Fördom är lite av en utopi, just eftersom att Mr Darcy struntar i allt detta. Han bryr sig inte om att Elizabeth är utan pengar och att hennes familj/släktingar är fattiga. Att något sådant skulle ske i det verkliga 1800-talet är nästintill helt otänkbart.
 
 
Elizabeth och Mr Darcy
 
 
Stolthet och Fördom utelämnar även många av dåtidens stora problem, faktiskt är det något som Jane Austen gör i alla sina romaner. Man får inte ta del av fattigdom, sjukdomar och svält eller brottslighet. Detta gör ju, att romanerna kan ge en förvrängd bild av verklighetens 1800-tal, men vad gör det? Vill man läsa om dåtidens problem är det bättre att gå till faktiskt historieskrivning. Det finns de som klagar på att Jane Austen målar upp en förskönad bild av dåtidens England, men är inte det lite av fördelen med skönlitteratur? Att man, om man vill kan få försvinna in i en annan värld, där hemskheter inte finns. Där människorna får allt de önskar sig och det inte finns några större problem.
 
 
Så även om Stolthet och Fördom visserligen visar på hur samhället såg ut till viss del, t.ex. kvinnors situation, klasskillnader, familj och tankesätt, så utelämnar Austen de riktiga hemskheterna som fanns under den tiden. Och det är väl det som gör att hennes böcker blivit såpass älskade - åtminstone är Stolthet och Fördom för mig en roman jag kan läsa för att fly den kalla verkligheten för en stund. 
 
 
 

“My characters shall have, after a little trouble,

        all that they desire.”

                                                                                                     - Jane Austen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Lady Katherine