Erik den Helige mördas i Uppsala
18 Maj 1160
 
 
 
Idag uppmärksammas Erik Jedvardssons, (sedemera Erik den Heliges) dödsdag. Han blev den 18e Maj år 1160 mördad av en rival till tronen efter att ha gått ut från Uppsala Domkyrkas mässa. Enligt krönikan hade Erik vägrat att avbryta mässan trots att han visste att den danske rivalen  Magus Henriksson väntade utanför. Strid uppstod utanför kyrkan efter mässan och Erik mördades nedanför kyrkan vid Fyrisån, där det enligt legenden uppstod en källa på den plats där hans huvud avhuggits.
 
Erik blev helgonförklarad på 1200-talet och det är svårt att veta vad som är sanning eller myt kring hans person och liv, men han har med tiden kommit att bli en av våra mest kända svenska kungar och helgon. Hans skelett ligger begravd i ett gyllene skrin i Uppsala Domkyrka och kan beskådas av allmänheten.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 Lady Katherine
 
Ofta funderar jag kring olika ords ursprung. Ibland kan man ju dra paraleller till andra språk, t.ex. ordet "garderob" kommer från franskans garde (hålla/vakta) och robe (klänning). Alltså var garderoben något man förvarade sina klänningar i. Ordet "fruntimmer" kommer från tyskans frau (fru) och zimmer (rum). Frauenzimmer, eller Fruntimmer, beskrev gemakens förnäma kvinnor under 1700-talet, men har numera kommit att bli lite av ett skällsord, lite som med ordet "Kärring".
 
 
Sedan finns det massvis med ord som knappt används längre. Här är ett axplock:
  • Kanalje - skojare
  • Sven - yngling
  • Fabläs - förkärlek/vurm
  • Gutår! - skål!
  • Tankeprål - snilleblixt
  • Målning - spegelbild
  • Hundsfott - kränkande skällsord
  • Lappri - strunt/obetydlighet
 

Jag ska inte gå in på detalj om alla dessa ord, men jag ska snacka lite om det sista ordet i listan - Lappri. Det här är ett ord som jag tror alla Karl XII-fantaster har stött på eftersom det var hans favorituttryck. Ett ord som han kastade ur sig i en massa olika situationer. När folk klagade över saker viftade han bort det med ett Lappri! och kanske på så sätt behöll sitt lugn i svåra tider samtidigt som han nog ville lugna de som klagade och var oroliga. Nu kanske inte man blev så lugn av ett enkelt Lappri! när det var krig och köld och sjukdomar som härjade i det svenska lägret, men det var säkerligen ett sätt för Karl XII att försöka mildra omständigheterna. Detta kan man se tydligt i en berättelse från en man som under Poltava-marschen förfrusit fötterna och blir mött av Karl:
 
 
 
Den här händelsen belyser att Karl XII faktiskt var mån om hur andra mådde. Jag vill hävda att han var en omtänksam person, samtidigt som han var bestämd, ja rentav envis. Vissa kallade honom till och med för halsstarrig (ännu ett ord som inte används idag). Men nu ska jag inte gå mer in på Karl XII - det får bli ett eget inlägg senare, utan nu vill jag uppmana alla att börja anamma gamla ord! Ta tillbaka glömda ord som ni gillar, jag säger t.ex. alltid Gutår! istället för Skål! och försöker använda Lappri så ofta jag kan.
 
Mest för att det är lite kul.
Och för att jag är historienörd.
 
 
 
 
 
 
  Lady Katherine