För någon vecka sen tipsade jag om en bok jag precis lyssnat på, Stockholms Blodbad av Ulf Sundberg. Det var en kortare bok på ca 3 timmar och uppläsaren var min absoluta favorit, Torsten Wahlund. Jag browsade lite på Storytel igår och såg att det fanns flera liknande böcker, en av dem var Mord i Stockholm av Niklas Ericsson (också Torsten som läser upp ♥). Boken handlar om brott och straff, avrättningar och domar i Stockholm genom historien. Man får läsa om olika fall där folk dömts för dråp eller mord och hur lagarna såg ut förr, vilka straff fick man för dråp? Vad räknades som mord? Bland annat kan man läsa om att staten inte var sparsam med att dela ut dödsdomar, samtidigt som ett stort antal grova brott kunde lösas med böter. Den personliga äran och hedern var otroligt stark hos de flesta och folk kunde slå ihjäl varandra för någon obetydlig förolämpning som yttrats. Stockholm var en betydligt mer farlig stad än det är idag, och man får i boken ta del av den mörkare sidan av stadens historia. Sträcklyssnade på denna!
 
 
 
 
Jag har precis lyssnat klart på en bok om Stockholms Blodbad. Jag satt under nyårshelgen och hade precis lyssnat klart på den sjunde och sista Harry Potter-boken, och kände att det var dags för något historiskt. Älskar Storytel för det är så lätt att hitta nya bra boksläpp och man kan leta efter kategori och taggar. Jag hittade en bok av Ulf Sundberg om Stockholms Blodbad och kände att det var precis vad jag letat efter. En tre timmars uppläsning av min absoluta favorituppläsare, Torsten Wahlund (som dessutom läste in min favoritbok Livläkarens Besök). 
 
Det är visserligen inte första gången jag läser om Stockholms Blodbad som skeende, men det är en sån där händelse som man lätt glömmer detaljerna kring. Händelsen suddas ut i kanterna och kvar blir bara de generella kunskaperna. Därför älskade jag att lyssna på den här boken. Man får grunderna och detaljerna och den är skriven på ett berättande sätt så att man lätt kommer in i historien. Jag vet inte varför just Stockholms Blodbad fascinerar mig så mycket, det har alltid intresserat mig och varje gång jag går runt på Stortorget i Gamla Stan försöker jag leva mig in i hur det kan ha varit att stå där i november 1520. Kanske ligger fascinationen i att det känns så långt bort från de turist-täta gränderna idag, att vi lever i ett Sverige som haft fred i över 200 år och där vi inte sett något liknande blodbadet sen det faktiskt skedde. Hela händelsen känns väldigt Game of Thrones-kompatibelt, fast detta är ett sånt tillfälle då verkligheten överträffar dikten. Att stridigheter kring den svenska kronan slutar med att Kristian II, kallad Kristian Tyrann, utropas som kung över Sverige och bjuder in till en stor fest. Alla tidigare opositionella och den svenska adeln bjuds in till vad de tror ska bli en fredlig tillställning där man lägger alla konflikter bakom sig, men istället slutar allt med att de låses in och blir förklarade förrädare och skickade till Stortorget för avrättning. Det blev ett blodbad utan dess like i Sverige, och det ledde till ännu mer konflikter och ett öppet sår i hundratals år efter det.
 
Boken går in i alla händelser och detaljer som är värda att veta, det här känns som en bok jag kommer återvända till när jag vill fräscha upp mitt minne. Kan rekommendera!
 
 
 
 
Stortoget i Gamla Stan. På den plats där brunnen står idag sägs det att avrättningsplatsen stod under blodbadet
 
 
För några månader sen släpade jag med mig en kompis att se ett slott ungefär en timme utanför London. För de som har läst om eller intresserar sig för Engelsk renässans-historia låter Hever Castle kanske bekant, och det beror på att det är det slott där Henry VIII's andra fru Anne Boleyn växte upp, och samma slott gavs bort till Anne of Cleves (Henry's fjärde fru) när han lät annulera deras äktenskap efter bara några månader. 
 
 
 
 
Det är nånting med engelska slott alltså, särskilt de äldre medeltida i rustik sten. Hever Castle är inte gigantiskt men ändå maffigt, kanske har det att göra med den fina lummiga trädgården, vallgraven runt slottet eller kanske är det insikten om att Hever på ett vis var startskottet för den engelska reformationen eftersom det var här som Henry VIII uppvaktade och blev kär i Anne Boleyn. Den uppvaktningen som skulle leda till att han bröt med den katolska kyrkan och reformerade England i grunden. 
 
 
Anne står vaxdocka på slottet, här har hon just fått ett kärleksbrev från Henry där han bedyrar henne sin eviga kärlek. I efterhand vet vi ju att han skulle låta avrätta henne bara tre år efter deras giftermål.
 
Hever var ursprungligen inte ett slott, utan en bondgård från 1200-talet som gjordes om till ett gods år 1462 av Geoffrey Boleyn som då var Londons borgmästare. Familjen Boleyn hade sedan slottet som sitt säte fram till Annes pappas bortgång 1539. Då gick slottet över till Henry VIII som sedan gav det i gåva till en annan Anne - Anne of Cleves. De hade gift sig av politiska skäl utan att först ha träffat varandra år 1540 men äktenskapet blev annulerat bara några månader senare eftersom Henry i princip tyckte hon var ful och tjock... vilket är ironiskt eftersom den fula och tjocka i det här fallet var någon annan av de två ;-)
 
 
Henry VIII hade Mary Boleyn (Annes äldre syster) som älskarinna innan han föll för Anne
 
 
Henry tröttnade fort på Mary Boleyn och fick istället upp ögonen för Anne, kanske var det just här på Hever Castle
 
Det är dokumenterat att Henry ett flertal gånger kom på besök till slottet, dels utav bevarad brevkorrespondans och dessutom eftersom att hans egna dörrlås finns kvar på slottet. Han tog med sig egna lås som fick installeras för att han skulle känna sig trygg och säker att inga nycklar kom i fel händer. 
 
 
Anne Boleyns rum. Här finns sängstommen kvar från hennes säng, och detta otroligt vackra fönster!
 
 
 Utsikten från Annes rum. Här stod jag en bra stund och försökte leva mig in i hur hon säkert också stod här för 500 år sedan och funderade över livet och sin eventuella framtid med Henry
 
När Henry hade börjat uppvakta Anne var det nog ingen som trodde att det skulle bli mer än ännu en av hans korta romanser. Särskilt eftersom Henry redan var gift sedan nästan 20 år med den spanska prinsessan Katherine of Aragon. Katherine var av kunglig börd och Anne var en "simpel" engelsk adelsdam. Men Henry hade, trots 20 års äktenskap, ännu inte fått någon son som kunde trygga tronföljden. Och han blev allt äldre, nu var han i 30-årsåldern och när han mötte den unga livliga Anne blev han fast besluten om att göra henne till sin nya drottning. På slottet finns Annes bibel bevarad, där hon själv skrivit i marginalen på en av sidorna: "le temps viendra" (tiden kommer), vilket brukar tolkas som att hon tålmodigt väntade på att faktiskt bli drottning av England.
 
 
 
För att skilja sig från Katherine var Henry tvungen att få påvlig dispens eftersom England fortfarande var ett katolskt land. Men påven vägrade. Det skulle bli en lång utragen rättslig process som kom att kallas för kungens "great matter". Henry blev allt mer frustrerad och det hela ledde till att han bröt med den katolska kyrkan och utnämde sig själv till överhuvud för den engelska kyrkan, som skulle stå fri från påvlig makt. Nu kunde han äntligen, efter 7 års väntan, gifta sig med Anne. 
 
 
Den stora salen på Hever Castle
 
Anne och Henry var gifta, och alla barn de fick skulle vara lagliga arvingar till Englands tron. Henry var säker på att nu äntligen skulle han få den son han ville ha... det blev dock inte så. Anne fick en dotter som döptes till Elizabeth, och sedan fick hon ett missfall vilket Henry tog mycket hårt. Hon skyllde på honom för missfallet eftersom han precis innan hade fallit av sin häst under ett tornerspel och legat medvetslös i timmar vilket hade upprört henne såpass mycket att hon fått missfall. Henry å andra sidan hade fått höra att fostret hade varit missbildat vilket han tog som ett tecken på att det måste vara något fel på Anne.
 
Hur det än egentligen låg till stod det klart att äktenskapet hade börjat fallera, och när Henry hade fått upp ögonen för Annes hovdam Jane Seymour kan man nog säga att det var sista spiken i kistan. Han såg till att Anne blev beskylld för otrohet och häxkonster, och för att ha konspirerat om kungens död vilket ansågs som förräderi och bestraffades med döden. Anledningen till just den anklagelsen tros vara något som Anne hade sagt till en av Henrys närmsta vänner, Henry Norris. Allt finns beskrivet av en av Annes hovdamer:
 
“The Queen asked Norris why he was not going through with a marriage to Lady Shelton and he just shrugged, saying that he would tarry a time. Well, Her Majesty was rather irritated by his flippancy and she snapped at him, saying, “You look for dead men’s shoes. For if aught came to the King but good, you would look to have me.” We all gasped at this remark and his lordship was deeply shocked, replying, “If he should have any such though, he would his head were off.” Her Majesty was in a real rage now and threatened him, telling him that she could undo him if she would. They continued slinging angry words at each other and it was horrible, a very violent quarrel.”
 
När Anne hade sagt till Norris att han "look for dead mens shoes" menade hon att han gick och väntade på att kungen skulle dö så att han själv skulle kunna gifta sig med Anne. Hela den här episoden tolkades dock som att Anne själv hade förutspått kungens död och på den här tiden var det straffbart med döden att ens yttra en stavelse eller ens tänka sig att kungen kunde dö. Anne var farligt ute.
 
 
 
 
 
 Hever Castle har en utställning med medeltida tortyrredskap. Vi kan vara glada att vi lever i Sverige på 2000-talet...
 
Anne Boleyn dömdes till döden och avrättades i Tower of London fredagen den 19e Maj 1536. Dagen efter förlovade sig Henry VIII med hennes hovdam Jane Seymour.
 
Några år senare dog även Annes far och slottet där hon växt upp och senare återvänt till under turbulenta tider gick över i ägo till den man som låtit avrätta henne och hans ex-fru Anne of Cleves. Slottet har sedan dess haft ett flertal olika ägare, men är nu öppet för allmänheten. 
 
 
 
 
Jag kan verkligen rekommendera en visit till Hever Castle om man har åtminstone ett par dagar i London. Det tar ungefär en timme med tåg och man kommer snabbt ut från storstaden in till lummig engelsk landsbygd och efter en promenad på 20 minuter i pittoreska landskap kommer man till slottet. Det finns även en sjö, en fin trädgård och labyrint utöver själva slottet, så det är värt att ta en heldag där. Avslutningsvis kan man äta en pubmiddag nära slottet och smälta alla intryck. Jag hoppas jag kommer kunna återvända hit någon gång i framtiden.