Jag minns att jag för första gången hörde talas om Henry VIII i tonåren, och då att han hade haft 6 olika fruar, varav "alla blev halshuggna". Jag var tveksam till om detta verkligen stämde, och efter lite efterforskning visade det sig att ju så var självklart inte fallet. "Bara" två av dem blev avrättade. Det är dock vanligt att historiska personers gärningar blir grovt överdrivna och förvrängda med tiden och felaktig fakta förs vidare med okunniga personer. Som historienörd har jag ofta mött stora överdrifter, både i skrift och i konversationer, så det är otroligt viktig att vara källkritisk när man stöter på historisk information. Ni som läser denna blogg bör också vara kritiska till det jag skriver, för jag tror vi alla har en viss fabläss för att gilla kryddade anekdoter och berättelser som kanske inte rent faktamässigt stämmer överens med verkligheten till fullo. Nåväl, nu ska vi titta lite närmre på detta inläggs huvudperson!
 
 
För några år sen började SVT sända en serie som heter The Tudors, som handlar om Henry VIII som ung monark, och vi får följa honom och hans öde ända fram till döden. Jag har sett alla säsonger av serien och jag måste säga att det är den bästa serien jag sett! Eftersom jag länge varit intresserad av honom och kanske främst hans fruars öden var den både en källa till fakta (om än kryddad och anpassad för TV) men kanske främst var den en källa till inspiration för mig. Den gjorde att jag började gräva ner mig i läsning som handlade om hans tid, hans fruar och barn, och hur politiken hängde ihop med privatlivet. Det var såpass intressant att jag nu kommer skriva en liten miniserie om Henry och hans 6 fruar, en person per inlägg. I kronologisk ordning, såklart. Vi börjar med Henry.
 
 
 
Henry Tudor föddes 28 juni 1491 och var son till kung Henry VII och Elizabeth av York. Henry VII hade vunnit tronen genom att ha besegrat rivalen Richard III i vad som kommit att kallas Rosornas Krig, och därmed blivit den första monarken under huset Tudor. Sonen blev nummer två.
     Vad många kanske inte vet om är att Henry VIII inte föddes som tronarvinge, utan det var hans äldre bror Arthur som var ämnad för kronan. Det var inte förrän Arthur som 15-åring avled som Henry blev kronprins och så småningom tog över tronen från sin far, år 1509. Henry var då nära 18 år gammal och fick inte bara ärva ett rike, utan även sin döde brors hustru, Katarina av Aragonien (som vi ska titta närmare på i nästa inlägg i serien).
 
Man kan föreställa sig att Henry som nybliven kung trivdes rätt bra. Han beskrevs som vacker, sportslig och musikaliskt begåvad. Han skrev egen musik, älskade att hålla baler och tornerspel och man skulle nog kunna säga att han var landets (kanske en av Europas) mest eftertraktade unga män. 1.85 cm lång (vilket var över medel på denna tid), gyllenblont hår och muskulös. Man kan endast spekulera kring hur många älskarinnor han hade vid sidan av sin drottning, men två som är kända är Mary Boleyn och Elizabeth Blount (med vilken han fick en illegitim son). Båda dessa kvinnor var i tjänst hos drottningen, något som skulle visa sig lite av en trend vad gäller Henrys val av älskarinnor och så småningom hustrur.
 
 
Efter mer än 20 års äktenskap med Katarina av Aragonien hade de, trots minst 7 graviditeter, bara ett överlevande barn; dottern Mary. Henry behövde och ville ha en legitim son för att kunna säkra tronföljden och kände troligtvis en stor besvikelse över att Katarina inte lyckats få en överlevande son - det ansågs på denna tid vara en drottings största och viktigaste uppgift. Henry började tröttna på Katarina när han insåg att hon inte skulle få några fler barn, och trots att han hade en illegitim son med sin älskarinna var han inte nöjd. Han började uppvakta systern till älskarinnan Mary Boleyn. Hon hette Anne Boleyn och var även hon i tjänst hos drottningen. Man skulle kunna misstänka att Henry placerade de kvinnor han gillade i tjänst hos drottningen medvetet, för att lätt kunna träffa dem. Han var t.ex. noga med att endast tillåta "vackra flickor" vid sitt hov, och det var något med Anne Boleyn som verkade fånga hans intresse mer än vanligt. Hon var ung, vacker och Henry stod utan en manlig arvinge, vilket fick honom att inleda vad som skulle bli en lång och seg process, som han kallade "min stora angelägenhet". Denna stora angelägenhet var en skilsmässa från Katarina, något som endast kunde ske med påvens godkännande. Efter många resor fram och tillbaka till Rom utan större lycka, upplöstes ändå äktenskapet och Henry gifte sig med sin älskarinna Anne Boleyn. Påven svarade med att bannlysa Henry, vilket var början på en av Englands största reformationer.
 
 
Henry bröt med katolska kyrkan och påven, gjorde England protestantiskt och blev enligt den protestantiska läran landets religiöse överman. Han kunde nu själv styra över vad som predikades i kyrkorna, stänga ned kloster och överta dess tillgångar. Att inte tillkännage Henry som kyrkans överman klassades som högförräderi -ett brott som straffades med döden. Samma sak gällde den som påstod att Henrys giftermål med Anne var ogiltigt. I denna veva avrättades flera munkar och kloster brändes till grunden. En omvälvande tid för Henry, kanske var det här som han mer än någonsin kände pressen att säkra tronföljden genom en manlig arvinge, nu när landets monark fått en sådan absolut makt. Hur skulle landet fungera om Henry dog, och det inte fanns någon arvinge? Man skulle kunna säga att en son var det absolut viktigaste för honom, dels för att ätten Tudor var såpass ny på tronen och därmed behövde stärkas för att inte falla i händerna på rivalerna (som fadern, Henry VII besegrat i Rosornas Krig), och dels för att kunna stabilisera landet ifall Henry själv plötsligt dog.
 
 
Anne Boleyn födde flera barn, men bara ett överlevde - dottern Elizabeth. Vid det laget hade Henry redan börjat tröttna, och siktat in blicken på hovdamen Jane Seymour. Henrys makt som kung kom att bevisas när han lät gripa Anne med anklagelserna om att hon använt magi för att få gifta sig med honom, begått incest med sin bror, haft affärer med fem olika män och planerat att döda honom. Dessa anklagelser var naturligtvis gripna ur luften, men Henry behövde anledningar till att göra sig av med Anne och gifta sig med Jane Seymour. Och vem skulle våga gå emot kungen i detta läge? Det hölls en rättegång mot Anne men i princip var det redan bestämt - Anne och hennes bror dömdes till döden i maj 1536.
 
 
 
 
Vid ungefär denna tid började det gå utför med Henrys hälsa. Efter att ha ramlat av hästen och skadat sig vid ett tornerspel kunde han inte längre utöva sport och träna som han gjort tidigare, och han började bli fet. Han fick problem med gikt och skadan på låret bildade variga sår som inte riktigt ville läka. Han började bli tjurig och fick allt kortare stubin. Man kan säga att han blev farligare och farligare att ha omkring sig. Man kan föreställa sig hur man vid hovet lär ha tassat på tå för att inte hamna i onåd, med tanke på de dödsstraff han strödde omkring sig utan vidare ånger.
 
 
Äktenskapet med Jane Seymour blev kortlivat då hon avled i barnsäng bara ett år senare. Men Henry hade äntligen fått det han önskat mest - en legitim son. Man kan säga att den efterlängtade sonen kom med ett stort pris att betala. Sonen döptes till Edward och skickades snart iväg för uppfostran och skydd. Man kan tänka sig hur isolerat han måste ha levt eftersom det på denna tid var hög dödlighet och spridning av sjukdomar, kanske främst bland barn. Edward var den enda livlinan Henry hade för att bibehålla stabilitet på tronen, och han fick absolut inte bli sjuk eller utsättas för faror. Denna rädsla för att förlora Edward, gjorde att Henry, trots att han sagt att han aldrig mer skulle gifta sig då Jane varit hans "enda sanna" maka, gick med på att äkta en ny fru. 

Denna gång valde han inte efter sitt eget behag, kanske var det för att han älskat Jane Seymour såpass mycket att han inte kunde tänka sig att falla för någon igen. Ett sändebud skickade därför ut i Europa och kom hem med porträtt av olika prinsessor för kungen att granska. Man kom fram till att Anne av Cleves, syster till Hertigen av Cleves var en bra matchning, eftersom en allians med Cleves kunde innebära ett bra skydd ifall att England skulle attackeras av katoliker. Anne såg bra ut på sitt porträtt och Henry gick med på att gifta sig med henne. Det skulle dock visa sig, att hon inte alls var lika vacker i verkligheten. När Henry fick träffa Anne av Cleves tyckte han att hon var ful och slapp, och han inte kände någon attraktion alls. Efter 6 månader, när dessutom hennes bror hamnat i konflikt med den tysk-romerske kejsaren, fanns det inte ens politiska skäl för att vara gift med henne, och han upplöste äktenskapet på grunderna att hon skulle ha varit förlovad med någon annan. Hon fick dock behålla livet med titeln "Kungens Syster", och blev tilldelad den döde drottningen Anne Boleyns gamla slott Hever Castle. Mannen som arrangerat giftermålet med Anne av Cleves, Thomas Cromwell, blev avrättad för sitt misstag. Det sägs att det tog flera hugg med yxan för att hugga huvudet av honom, då bödeln var full som ett djur. Snacka om att få sota för att ha gjort en kung missnöjd.
 
Anne av Cleves
 
 
Henry VIII var inte sparsam med landets ekonomi. Han hade fått ärva en blomstrande ekonomi, men spenderade enorma summor på olika byggnadsprojekt, förstärkte flottan (då det fanns hot om fransk och spansk invasion) och på att underhålla hovet med alla dess kostnader. Med tanke på att han gått allt mer från att styra med hjälp av rådgivare, till att ha total kontroll över både stat och kyrka bar han också själv ansvaret för landets ekonomi. Detta ansvar och den makten han nu erhöll lär ju förvrida verkligheten för vem som helst, och inte minst märks detta på det val av hustru han gjorde härnäst.
 
 
Denna gång föll lotten på den drygt 16-åriga hovdamen Katherine Howard, mer än 30 år yngre än honom. Hon var en enkel adelsflicka som hade blivit uppfostrad hos en änkehertiginna på ett slott, men sedan blivit placerad vid hovet i hopp om att fånga kungens uppmärksamhet, vilket kunde innebära fördelar för släkten Howard. Och mycket riktigt blev kungen väldigt förtjust i den unga Katherine, och gifte sig med henne i 28 juli 1540 (samma dag som Cromwell avrättades). Vid den här tiden var Henry gammal, närmare 50 år och hade blivit mycket fet. Skador på benet från tornerspelet 1536 hade lämnat sår som ännu inte läkt. Men Henry var övertygad om att Katherine Howard verkligen älskade honom och han strödde gåvor över henne, lät henne ingå i de böner som skulle läsas i kyrkorna landet runt och kallade henne sin "Rose without Thorns" (ros utan törne).
    Det blev inga graviditeter med Katherine och efter bara drygt ett år kom det fram att hon haft en affär med Henrys närmsta hovman, Thomas Culpeper, samt att hon haft affärer med sin musiklärare och en man vid namn Francis Dereham när hon bott hos änkehertiginnan, innan hon kommit till hovet. För detta dömdes hon till döden, liksom Thomas Culpeper och Francis Dereham.
 
Nästa fru, även hans sista, var en kvinna vid namn Katherine Parr. Hon var en rik änka och Henrys sista hopp om att få en till son, men så blev det aldrig. Såret från benet och en tids sjukdom ledde till att han den 28 januari 1547 dog. Efter sig lämnade han sonen Edward och döttrarna Mary och Elizabeth.
 
Edward blev efter faderns död kung, men avled som 15-åring och lämnade tronen till Mary. Slutligen blev även Elizabeth drottning och regerade i över 40 år. Hon anses än idag vara en av de största monarkerna England haft. Lite ironiskt att Henry, som kämpat hela sitt liv med att få en son att ärva tronen, lämnade den till sin dotter (som han fått med kvinnan han hatade och lät halshugga), och att hon kom att bli en av de största i Englands historia.
 
 
 
 
 
  Lady Katherine
 
 
 
J.S.

Bra skrivet! Finns det någon bra biografi om Henry VIII som du rekommenderar?

Svar: Tack! Jag har inte läst någon biografi om Henry faktiskt, mest skönlitterära böcker. Men jag har kollat en hel del på filmer och dokumentärer om honom, finns massvis med sånt på youtube! :)
Lady Katherine

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress