För nån vecka sen fick jag hem en av mina favoritböcker, av en av mina favoritförfattare. Jag har läst Poltava en gång tidigare men aldrig ägt ett eget exemplar av boken. Men nu så! Jag fick hem den nya utgåvan, signerad av Peter Englund. 

 

 

Slaget vid Poltava slutar verkligen aldrig att fascinera, kanske är det eftersom slaget innebar den vändning i kriget som var början på den svenska stormaktens fall, kanske också det faktum att det var ett såpass blodigt och på många sätt tragiskt slag där tusentals fick sätta livet till. Såklart är ju alla slag där människor dör tragiska på något sätt, men just Poltava verkar ju ha etsat sig fast i oss svenskar särskilt mycket. Jag tänker också på den sits i vilken Karl XII hamnade efter slaget, hur han försökte hålla modet uppe och tona ner katastrofen. Han skrev ju hem till rådet i Sverige efter slaget:

 

"Emellertid har tillståndet här varit gott och allt väl förlupit… Emellertid har den 28 förlidne månad genom ett öde och olyckligt tillfälle de svenske trupper lidit avbräck uti ett fältslag, vilket är skett alldeles intet genom fiendens stridbarhet eller myckenhet, ty fienden har i förstone allstadigt blivit driven: utan själva orten och lägenheten har varit så fördelaktig för fienden samt befäst, så att därigenom de svenske hava en förlust, som utav stor åtrå till fäktandet, oaktat alla fiendens fördelar, hava fienden allstadigt angripit och förföljt, varpå sedan har hänt, att mestedelen fotfolket blivit förlorat och själva rytteriet lidit också en stor avbräck."

 

Jag skriver just nu min C-Uppsats om bland annat skildringar av slaget vid Narva och slaget vid Poltava, och man får inblick i hur slagen förmedlades hem och hur de förklarades i efterhand. Det är så otroligt intressant och jag hoppas jag får möjlighet att forska vidare om det här i framtiden! 

Nu ska jag sätta mig ute i det fina vädret och läsa om Englunds Poltava ännu en gång :)