12 maj 2019
Filmrecension : Karl XII
1700-talet Filmtips Recensioner Svensk Historia Tidigmodern tid
Jag minns att jag för några år sedan letade febrilt efter filmatiseringen av Strindbergs pjäs om Karl XII, den med Jarl Kulle i huvudrollen. Jag hittade den aldrig och sen gav jag upp letandet. Men så för ett litet tag sen fick jag av en bloggläsare tipset om att filmen just nu ligger på Öppet Arkiv på SvtPlay, och jag kunde äntligeeeen se den! Så vad tyckte jag?
Jag måste erkänna att jag hade en hel del fördomar om filmen, eftersom den bygger på Strindbergs pjäs, och Strindberg var som bekant inte något fan av Karl XII. Jag förväntade mig något i stil med Ernst Brunners haveri till biografi om Karl XII med överdrivna förvrängningar och historieförfalskningar för att smutskasta kungen som person. Jag trodde det skulle vara ungefär samma sak i den här filmen. Men jag måste säga att det inte var så illa som jag trodde. Det fanns till och med inslag av någon slags beundran av Karl XII som jag uppfattade det, även om det också riktades skarp kritik mot kungen och det förda kriget som t.ex. får symboliseras av soldaten som bryter sig in i Karls kammare för att lägga fram sina klagomål.
Jarl Kulle som Karl XII var rätt bra, han hade snappat upp vissa detaljer, t.ex. haltandet som var ett resultat av att kungen bruit lårbenet efter ett fall från hästen. Utseendemässigt måste jag säga att han är ganska lik kungen. Jarl Kulle porträtterar framför allt Karl XII's stränga och stoiska sida, den som inte visar några känslor, men vi får inte se den gladlynta sidan som ögonvittnen berättat om. Karl XII var generellt vid gott mod, glad och tillmötesgående, åt minstone om man ska tro källorna. I filmen får vi inte se denna sida alls egentligen. Kungen framställs istället som en nästan mytisk figur, som satt människor runtomkring i skräck och avsky. Där framkommer Strindbergs inställning till Karl XII tydligt.
Storyn kretsar kring Karl XII's tid i Sverige runt åren 1715 fram till hans död 1718. Vi får bland annat se hans möte med systern Ulrika Eleonora d.y., liksom förehavandena med baron Görtz. Överlag tycker jag att storyn var tillräckligt intressant för att se från början till slut, den var helt enkelt inte dålig men inte heller jättebra.
Det fick mig att börja fundera kring svenska historiska filmer, och varför det finns så otroligt få som gjorts om t.ex. Karl XII eller svensk stormaktstid. Finns det inget intresse längre att göra såna filmer? I Danmark känns det som att det görs betydligt mer, har sett flera historiska filmer som är riktigt bra (däribland A Royal Affair från 2012). Jag kan inte komma på en enda svensk film som gjorts de senaste åren som utspelar sig under 1600-1700-tal. Är det någon som vet någon sån film? Tipsa mig gärna!
Filmen ligger som sagt just nu på SvtPlay, så om det är nån som liksom jag försökt hitta filmen men inte lyckats - passa på nu!
Nice! Ska ta en titt på den. Skulle vilja se Karl XII från 1925, med Gösta Ekman den äldre i huvudrollen, som är en stumfilm som släpptes i två delar. Enligt Svensk filmdatabas så visades i alla fall del 1 förra året i Göteborgs filmfestival så det kanske finns en möjlighet att de släpper ut dem men gissar ändå på att det inte blir av.
Men samma här, jag kommer inte på någon ny svensk film som utspelar sig vid den tiden. Antingen så finns det inget intresse eller så finns det ingen budget för det.
Men jag har för mig att det släpptes en film,bara för några år sen, om Drottning Kristina fast som var engelsk talande men kommer inte ihåg riktigt och har ingen aning om den är bra eller dålig.
Peter Englund var med och skrev ett manus till en film som skulle hettat ”Jag skall dundra”, som istället släppte ut manuset i bokform. Det utspelar sig år 1706 under polska fälttåget och själva historien är påhittad men är ändå rätt bra. Varför det inte blev någon film vet jag faktiskt inte.