Det man direkt lägger märke till är att lejonet ser väldigt... komisk ut. Vad som är uppenbart är att den som skött uppstoppningen antingen inte visste hur ett lejon ser ut, eller helt enkelt inte hade skickligheten att göra jobbet bra. Lejonets ansikte har blivit tillplattat med tätt sittande ögon och märkliga mänskligt raka tänder och en utstickande tunga som gör att den får ett nästan pillemariskt utseende. Varför ser den så konstig ut?

 

 

Historien om lejonet är att den var en av ett antal exotiska djur som skänktes som tack till kung Fredrik I år 1732 av dejen (härskaren) av Alger. Anledningen var att Sverige betalat en avgift som Alger krävde av sjöfarande nationer, och djuren skickades till Stockholm. Lejonet strövade runt och levde sitt liv på Djurgården i ett område som fick namnet "Lejonslätten". Detta är idag området framför Nordiska Museet. Man kan tänka sig att livet i Stockholm kom som en chock för lejonet och att eventuella djurvårdare inte visste särskligt mycket om hur man ska ta hand om ett sådant djur. Att komma från Nordafrika till ett rått Sverige på 1700-talet kan inte ha gynnat lejonet på nåt vis, och man kan väl inte säga att djurhållning i allmänhet var vidare fantastisk på den tiden.

 

 

 

När så lejonet dog fick dess kadaver ligga och förruttna, tills det en dag bestämdes att djuret skulle stoppas upp. Då var det enda som fanns kvar av djuret dess skinn och skelettdelar. Detta kan nog sägas vara en del av förklaringen till att lejonet ser såpass märklig ut. Den som tog hand om uppstoppningen fick ett skinn och ett skelett, och med tanke på hur ovanligt det var med exotiska djur i Sverige på 1700-talet kan man tänka sig att denne person inte stoppat upp så många lejon förut. 

 

 

 

 

 

Det finns dock oenigheter kring lejonets faktiska ursprung. Vissa menar att historien om lejonet som en gåva från Alger bara är en efterhandskontruktion, en skröna som fått fäste och blivit till sanning. Man menar att källorna inte är tillförlitliga, att alla djur som skänktes till Sverige blev ivägskickade medan de levde och att lejonet nämns i källorna första gången år 1957. Själv är jag nog benägen att ändå tro på att det faktiskt var ett lejon som levde på Djurgården, antagligen inte togs om hand eller föll i glömska och dog, varpå man lät djuret ligga död en tid innan kroppen åter hittades och stoppades upp.

 

 

 

Om lejonets liv och öde kan vi inte vara helt säkra och kommer antagligen aldrig få veta vad som faktiskt hände den. Hur det än ligger till tycker jag att vi kan vara tacksamma att vi har lejonet. Sedan 1820-talet har den stått vakt i övre rustkammaren på Gripsholm Slott och jag tycker inte man ska missa att säga hej om man har vägarna förbi.