I förra inlägget i denna serie om Henry VIII och hans fruar skrev jag om Henry och hans liv i korthet. I detta inlägg ska vi fokusera på hans första hustru, Catherine of Aragon. Hon är den som Henry var gift med längst, runt 22 år varade deras äktenskap.
 
 
Catherine av Aragon som 11-åring
 
Catherine of Aragon föddes som dotter till Kung Ferdinand II av Aragon och Isabella I av Castile den 15 December 1485 i närheten av Madrid. Redan som treåring blev hon trolovad med Henrys äldre bror Arthur, eftersom en allians mellan England och Aragon/Castile ansågs fördelaktigt (då hon faktiskt var besläktad med Englands kung, Henry VII och hans fru Elizabeth av York) och de gifte sig så småningom när de var i 15-årsåldern. Dock hann de bara vara gifta i 5 månader, innan Arthur dog av en sjukdom som skördade en hel del offer på den tiden - "svettsjukan". Även Catherine blev sjuk, men återhämtade sig och fann nu att hon var en mycket ung änka. 
 
 
Som dotter till en Kung fick hon naturligtvis den bästa uppfostran. Hon lärde sig latin, franska, heraldik, civilrätt, musik, dans, brodering och annat som på denna tid ansågs viktigt i utbildningen; till exempel fick hon en mycket stark religiös uppfostran som hon bar med sig hela livet. Som person verkade hon vara rätt intelligent, hon visste hur hon skulle agera i svåra situationer och var smartare än många kanske trodde.
    Nu när hon blivit änka velade kung Henry VII kring hur han skulle göra med Catherine. Skulle han skicka tillbaka henne till Aragon (och bli tvungen att ge tillbaka hemgiften hon fört med sig), eller gifta bort henne med sin andre son? Ett giftermål skulle vara bäst, dels för att få behålla hemgiften och dels för att behålla alliansen mellan länderna, men ett sådant äktenskap krävde påvens godkännande. För en man att gifta sig med sin broders änka var nämligen förbjudet, men då Catherine hävdade att äktenskapet aldrig fullbordats (vilket isåfall innebar att äktenskapet var ogiltigt) gick påven med på att godkänna det nya äktenskapet. Hon blev alltså förlovad med Henry, men då han var 6 år yngre än henne väntade man med giftermålet tills det att han blivit äldre. Sju år tog det, innan de blev gifta år 1509. Henry var då strax 18 år gammal och hade nyligen blivit Kung av England, vilket innebar, att Catherine blev drottning.
 
 
Den vuxna Catherine
 
 
Livet som drottning lär inte ha varit så fantastiskt som man kanske vill tro. Henry hade flera älskarinnor och alla färväntade sig att Catherine skulle föda en son, vilket måste ha varit stressande. Catherine födde visserligen söner, men alla dog antingen vid missfall eller kort efter födseln. Hon var gravid 6 gånger men den enda som överlevde var en dotter som döptes till Mary. Henry började alltmer tappa tålamodet då det inte blev några söner, medan Catherine blev alltmer religiös och grävde ner sig i böcker och utökade sin kunskap. Kanske var det en flykt från sorgen att ha förlorat så många barn och pressen att få en son, men Catherine var också till naturen väldigt mån om att ständigt bättra på sin kunskap och tack vare henne blev det "på mode" att kvinnor skulle vara välutbildade. Dottern Mary fick en bra utbildning och Catherine donerade pengar till flera skolor runtom i landet. Som sagt, hon var en intelligent person som också blev väldigt uppskattad både vid hovet och runtom i England.
 
 
Men Henry började tröttna, och då han mer och mer fastnade för en av Catherines hovdamer, Anne Boleyn, blev Catherine alltmer åsidosatt. Men hon var ju drottning så hon satt säkert på tronen. Åtminstone ville hon tro det själv...
    Efter 16 år som gifta år 1525 kunde Catherine inte längre få barn. Detta innebar också slutet för henne som drottning, nu när hon inte kunde utföra den viktigaste uppgiften hon hade. Henry var såpass trött på henne och hade ju en ny kvinna redo att ta Catherines plats. En kvinna som var ung och fertil -precis vad Henry ville ha, vilket gjorde att han började söka stöd för att kunna skilja sig från Catherine. Han fann sitt stöd i bibeln, där han tolkade det som att "den man som gifter sig med sin brors änka ska bli barnlös" - precis det som de fått undantag för av påven vid sitt giftermål, eftersom Catherines äktenskap med Arthur aldrig fullbordades. Kan tyckas lite konstigt att Henry först efter sexton år börjar bry sig om huruvida hans äktenskap är legitimt eller inte. Självklart var det ju bara ett sätt att kunna hitta stöd för hans önskan om annullering.
 
Henry hade dock bestämt sig. Han skulle skilja sig från Catherine, med eller utan påvens medgivande. England var ett katolskt land vid den här tiden och en skilsmässa kunde bara ske med påvens godkännande, så Henry skickade sina män att försöka övertala sittande påven. Det blev under flera år Henrys "Stora Angelägenhet" och han var nästintill besatt av att få till stånd en separation från Catherine, som vägrade gå med på att förlora sin position som drottning. Som starkt troende katolik såg hon på äktenskapet som heligt och obrytbart, och hon var i sin mening ämnad att fortsätta vara gift med Henry. Hon hävdade hela tiden att hennes giftermål med Arthur aldrig fullbordats, och att hon var Henrys sanna och äkta maka till döden. Till slut, efter runt 8 års försök att få påven att godkänna annulleringen, tog Henry saken i egna händer och bannlyste Catherine från hovet. Anne Boleyn fick hennes gamla rum och Henry gifte sig med sin älskarinna år 1533, varpå den engelske ärkebiskopen Cranmer validerade äktenskapet.
 
 
Catherine blev skickad att bo på ett slott, där hon knappt fick träffa någon. Hon höll sig till ett rum som hon sällan lämnade och hon hängav sig helt åt sin tro. Hon fick inte träffa eller ens brevväxla med sin dotter Mary, om hon inte erkände Anne Boleyn som drottning. Catherine och Mary (som avskydde Anne Boleyn) vägrade båda att erkänna den nya drottningen.
 
 
Mary Tudor
 
 
År 1536 blev Catherine mer och mer krasslig, och kände på sig att det snart var hennes tid att dö. Hon skrev ett testamente och dog den 7 Januari samma år, antagligen av cancer. Hon kallade sig själv för Henrys enda sanna hustru och drottning ända till sin död. Som maka till Henry kan man ändå säga att hon kom ganska lindrigt undan i och med att hon fick behålla livet, hennes rival Anne Boleyn hade inte samma tur. Men det ska vi ta upp i nästa inlägg.
 
 
 
 
 
  Lady Katherine
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress