När det kommer till olika tidsperioder så har jag kommit fram till att barocken nog måste vara min favorit både vad gäller bildkonst och arkitektur, men även musik. Det som kännetecknar barocken som stilepok är viljan att övertyga, att göra intryck och visa en tydlighet. Barockstilen kan man säga uppkom i Italien som en motreformation efter att den katolska kyrkan blivit "hotad" av Martin Luther och reformationen. Man behövde övertyga folk om det man menade var påvens ohotade auktoritet, helgonens självklara del i kristendomen och så ville man ha forsatt stöd för avlatsbrev och dylikt. Ett sätt att vinna över folket igen var just genom konsten. Mellan 1540-60-talet så utspelade sig vad som kallas det Tridentiska Konciliet, som fastslog just dessa saker. Påvens makt skulle stärkas, man skulle skapa nya ordnar (t.ex. Jesuitorden), Bibeln skulle få en ny översättning och man skulle skapa konst som skulle övertyga och främja fromhet. 

 

Det här gjorde att konsten blev dramatisk. Bildkonsten, som under renässansen varit sval och mest ljus, blev nu mörk och mystisk med starka kontraster mellan ljus och mörker. Motiven blev mer "verkliga" med ögonblicksbilder där de avbildade med stora gester och uttryck ser ut att befinna sig med oss i nuet. Arkitekturen blev maffigare, man lekte med geometriska former och syftet var att imponera, att omsluta den som befann sig i byggnaden. Just denna dramatik och spelet mellan ljus och mörker är det som jag gillar mest. Även barockmusiken känns tung och bombastisk, mystisk och dramatisk. Epoken väcker känslor, även om det kanske inte "främjar fromhet" som den katolska kyrkan ville. Barocken spred sig runt Europa och tog sig andra uttryck, till exempel i Nederländerna där man inte hade en stark kyrka eller monark så blev konsten mer fri och lättare. Jag älskar bildkonsten från 1600-talets Nederländerna!