När jag tänker på fotografierna man brukar se från 1800-talet, tänker jag på de typiska formella porträtten. Man står uppställda i sina bästa kläder med seriösa miner och poserar mot en bakgrund av nån form av vardagsrum eller arbetsrum. Men igår hittade jag nåt som inte alls stämde överens med min föreställning. Jag hittade bilder från 1890-talet som var tagna av en 19-årig student i Oslo, som gick runt på stadens gator med en spionkamera i sin rock-knapp! Bilderna man får se är av människorna som levde då, precis som de såg ut till vardags, utan att de ställt upp sig och poserat framför en professionell fotograf. Här går de runt precis som vi gör nu, mot sina destinationer och vet inte om att de fångas på bild. Det är intressant att se hur många som lyfter på hatten när de möter varandra och hälsar, det är nåt som skiljer sig från dagens samhälle. Dessutom la jag märke till hur tomma gatorna var, men så insåg jag att de ju inte hade en massa bilar parkerade som vi har nu, inte heller hade de fullt med små kiosker, butiker och stora klädkedjor. 

 

Jag tycker man genast kom människorna på 1890-talet mycket närmre när man såg de här bilderna, de var ju faktiskt precis som vi är nu på de allra flesta sätten. Och tänk att det inte är så länge sen de levde ändå, även om klädstilen har ändrats drastiskt sen dess. Jag ser bilderna och börjar fundera på varje persons liv, vart är de på väg i bilden? Vad är de på för humör? Vilka var de?